Bråken är det vi kommer minnas av ”Stjärnorna på slottet”
Bra och närgångna porträtt av fem skådespelare.
Tror ändå det är stor risk att denna jubileumssäsong av ”Stjärnorna på slottet”, mest kommer att bli ihågkommen för bråken.
”Det är missarna som gör det, missarna man minns”, sjöng Wille Crafoord i Melodifestivalen 1997.
Givetvis är det ett medvetet val från producenternas sida att ha med bråken i ett par avsnitt av årets upplaga av ”Stjärnorna på slottet”.
Är inte säker på att de hade räknat med att pr-tricket skulle få så stort genomslag.
Om Claire Wikholm är en babbelmaja av sällan skådat slag eller om Morgan Alling och Stefan Sauk är ovanligt snarstuckna, är väl upp till var och en att avgöra.
Kan känna förståelse för att Morgan Alling tyckte att Claire Wikholm liksom förminskade hans trasiga barndom i hans avsnitt av programmet. Tycker däremot att Stefan Sauks teatraliska uppbrott från bordet i Marika Lagercrantz avsnitt, dröjde alldeles för länge, för att kännas spontant på riktigt.
Ja, de brakade alltså samman igen.
– Jag tar på mig rollen som skitstövel, sa Claire Wikholm och verkade inte särskilt ledsen över det.
Jag skrev innan denna tionde säsong började att ”Stjärnorna på slottet” kanske inte riktigt hade samma självklara stjärnglans som tidigare årgångar. Det står jag för.
Men det blev rätt bra ändå. Faktiskt bättre än väntat.
Fyra av Stjärnorna hade dramatiska uppväxter med missbruk, skilda föräldrar, självmord och annat elände.
Marika Lagercrantz, sist ut, växte upp i en rik och högt aktad kulturell familj. Pappan Olof Lagercrantz (1911-2002) var skribent och chefredaktör för Dagens Nyheter. Lillbrorsan David är nu – efter Zlatan Ibrahimovic-biografin och den fjärde Millennium-boken – en av landets framgångsrikaste författare.
I Lagercrantz-familjen har det alltid varit en självklarhet att männen ska skriva sig framgångsrika, medan kvinnorna ska gifta sig framgångsrikt.
Kanske är det uppväxten i en så patriarkal miljö, som gjorde att hon inte reagerade nämnvärt på hur Bo Widerberg (1930-1997) hade behandlat, för att inte säga förnedrat, henne, under inspelningen av ”Lust och fägring stor”. Borde ha blivit till underlag för en intressant diskussion om ”kulturmannen” kring middagsbordet.
Tidigare upplagor av ”Stjärnorna på slottet” har haft mer stjärnglans. I år blev det fem bra och närgångna skådespelarporträtt.
Nästa år bör man försöka få med lite fler yrkeskategorier.