”Jag trodde att jag skulle dö”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-04
Måns Herngren vaknade varje morgon med dödsångest.
Efter rökstoppet har livet förändrats.
– Det har aldrig varit bättre än nu, säger han till Klick!
Ljudet är ett stilla kluckande. Platsen är ett turkiskt bad i centrala Stockholm. Här, i en korgstol bredvid turkoskallt poolvatten, träffar regissören Måns Herngren pressen under en intensiv eftermiddag. Under vår tjugo minuter långa intervju pillar han oupphörligen på sin vigselring, förmodligen för att den annars riskerar glida av hans magra finger.
Vi ses därför att Måns senaste film ”Allt flyter” är aktuell på landets biografer. En film som i svensk bassängmiljö avhandlar manlig vänskap, utflippade svensexor och ålderskriser.
Själv fyllde Måns 43 år i april.
Helt utan ångest.
– Livet har aldrig varit bättre än nu, det måste jag faktiskt säga. Det har väl att göra med att ens självkänsla blir bättre och bättre ju äldre man blir, säger han och lägger det ena jeansprydda benet över det andra.
Han minner sig tillbaka till andra, svårare tider.
När Måns gick i nian på högstadiet, precis som hans son gör just nu, mådde han som sämst.
– Det var det värsta året i mitt liv. Jag var extremt låg och tyckte att livet var meningslöst. Jag var jävligt ensam i skolan och hade inga kompisar. De jag hade gått med i nio år fram till dess hade jag inget gemensamt med och jag begrep inte riktigt hur jag skulle lära känna nya människor. Man går ju inte in på Mc Donald’s och sätter sig bredvid någon och säger hej…
Avundsjuk på sin bror
Måns fann till slut gemenskapen i tre år äldre Hannes Holm, som varit hans vapendragare sedan dess.
Förutom att vara bästa vänner jobbar de ihop och ses varje dag.
– Trots att jag har känt honom i 27 år tycker jag att det är lika kul när jag ser honom kliva in på kontoret. Så börjar man prata och blir genast glad. Vi kan också sitta och bara vara tysta utan att det är något konstigt. Man kan vara sig själv, som i en bra kompisrelation.
Måns umgås också mycket med brorsan Felix Herngren. Men mellan dem råder inte bara syskonkärlek. Felix har i intervjuer berättat hur avundsjuk han är på Måns trimmade kropp. På hur Måns helt saknar underhudsfett, trots att han äter vad han vill.
Måns säger själv att han inte blivit mer hälsosam sedan han blev tillsammans med friidrottsstjärnan Kajsa Bergqvist. Tvärtom verkar vi ha att göra med ett livsnjutarpar.
Kajsa har nyligen utbildat sig till sommelier. Och själv älskar han att laga mat. Med äkta smör och grädde.
– Jag är inte en sådan person som smäller i mig dålig mat. Lagar man mat och är intresserad av det så blir det per automatik ganska nyttigt ändå.
Däremot undviker han transfetter.
Och rökning.
Måns har nämligen, efter att ha dragit i sig trettio cigaretter om dagen sedan han var fjorton, slutat.
Dödsångesten blev för stor.
– När jag vaknade på morgonen kände jag ”jag kommer dö, jag kommer dö, jag kommer dö”. Och när man tänker på alla sjukdomar… Cancer är jag inte så rädd för, men att man ska känna att man inte kan få tillräckligt med luft när man är sextio…
Rökstoppet gav en enorm kick. Men skedde inte utan viss kamp.
– Jag har provat sådana här små tabletter som de gav till vietnamsoldaterna när de kom hem från kriget för att lindra postkrigstraumatiska ångestattacker och som visade sig ha bieffekten att man miste suget för nikotin. Man får feber och röda utslag och kan inte sova. Allt det där fick jag – men var lika röksugen ändå.
Måns dyrkade upp snusdosan i stället. Och lyckades till slut dumpa både cigaretterna och ångesten.
Nu längtar han efter att för första gången dyka med rökfria lungor. Han och Kajsa drar utomlands dagen efter premiären, för att fira ett år som gifta. De ska åka någonstans där det är varmt – och där man kan sportdyka. Måns tog sitt certifikat redan 1988 när han bodde i New York.
”Härlig känsla”
– När jag hade små barn dök jag inte så mycket men annars har jag försökt att sticka iväg någon gång om året, säger Måns.
Skulle du kunna tänka dig att bli pappa igen?
– Ja, jag tycker att barn är… det är klart att jag är stolt över mina filmer men mina barn slår allt. De är nog egentligen det enda i livet som jag är riktigt stolt över. Vilken idiot som helst kan ju skaffa barn så det låter kanske konstigt. Men det är en väldigt härlig känsla att känna ”jamen jag har faktiskt två barn”.
– Jag kan dö och känna att jag har lyckats med något.
Foto: Annika Af Klercker