Nätterna med bögar och transor var roligast
Per Bjurman blir nostalgisk i New York
NEW YORK. ”Through the night”, stod det på den lilla asken man fick i entrén.
Inuti låg två kondomer – och en liten tub vaselin.
Jag saknar bögkvällarna på Pyramid.
Minnesbilden blixtrar till i hjärnsubstansen när jag en eftermiddag hastar förbi längs Avenue A och får se miniatyrpyramiden ovanför dörren som leder in till den mörka, skabbiga lokalen vägg i vägg med gamla A-Bar.
Förstår jag saken rätt fungerar den fortfarande som klubb, företrädesvis för rockpublik med fäbless för ångest och mascara.
Då, när jag och Nylon och en konstnär från Hälsingland som hette Jerker för ganska precis arton år sedan klev in genom entrén, var profilen?…?en annan.
Först förärades vi alltså det lilla bekvämlighetskittet i dörren. Så att vi liksom skulle stå oss kvällen igenom.
När vi sedan försökte beställa drinkar fick vi akta fingrarna, för på bardisken dansade yppiga scandal beauties extatiskt i sylvassa stilettklackar.
Fast det var inga kvinnor.
Inte med de benen.
Synen som mötte en trappa ner, på toaletten, kan jag inte skildra utan att sedlighetspolisen ringer Helin – låt oss bara konstatera att en särdeles lycklig herre i alldeles för små trikåer agerade ett visst sorts bakverk?…
Det var synnerligen chockerande för en 23-åring som fortfarande bodde i Borlänge och inte visste mer om dekadens än den man kunde bevittna bakom korvkiosken i Folkets park om somrarna (och för all del, det var rätt avancerat det med, men de tjocka raggarnas bleka rumpor kändes inte riktigt lika exotiska?…).
Men kul hade vi. Så kul som det de kommande åren skulle visa sig att man bara kunde ha på bögklubbar.
Stämningen var mer livsbejakande, öppen, vänlig, euforisk och humoristisk än den var någon annanstans.
Vi kom förstås tillbaka kväll efter kväll.
Och fortsatte varje gång med transorna till Save the robots – legendarisk after hours-klubb på Avenue B där det bara fanns taskigt hembränt och apelsinjuice och dansen pågick till långt in i East Village-gryningen.
Riktigt så roligt har jag aldrig längre och jag saknar det.
Och var tror ni Conan O’ Brien gick och firade efter sin sista ”Late night”-sändning?
Elaine’s förstås.
Det är så man gör i New York?…
När jag hör Persson och Norlin i ”Stenad i Stockholm”-duetten känns det som att jag skulle kunna ge precis vad som helst bara för att i en enda minut få promenera Södermannagatan norröver, från Ringvägen mot Skånegatan.