Synd att det bara finns två biljetter till Globen

Markus Larsson

helskärm

GÖTEBORG. Kalla det gärna för Dagen D.

D som i Darin.

Hans första repetition är, för att använda en grov underdrift, imponerande.

helskärm

Jag borde ha lärt mig vid det här laget.

Uppspelningar i kala konferensrum är en sak.

Repetitioner är nåt helt annat.

I går, efter första lyssningen, kändes deltävlingen i Göteborg lika spännande som att sitta och lyssna på tvål.

I dag, efter att ha tittat på de första repetitionerna, är intrycket bättre. Skillnaden är nästan lika stor som när televisionen gick från svartvitt till fyrfärg.

Och Timoteij får ursäkta.

Det här handlar om Darin och Darin och Darin och Darin. Jag skulle till och med kunna påstå att Darins halsduk just nu är intressantare än resten av delfinalen.

Han är hela tävlingens störste favorit, den som har alla blickar på sig, den som enligt alla förhanstips ska kunna snyta sig till Globen.

Och om den lille alven känner nån sorts press eller stress eller nervositet döljer han det väl.

Hans nummer är helt befriat från onödigt krims krams. Skärpan är inställd på Darins röst och ansikte och de där ögonen som ska få flickornas hjärtan att banka och slå kullerbyttor och spela glockenspiel på lördag.

Utan överdrivna gester eller några halsbrytande vokalkonster blåser han liv i den sorgliga texten och melodin i balladen ”You’re out of my life”, en låt som annars riskerar att försvinna i mängden.

I mindre ömma händer hade samma låt kunnat bli helt outhärdlig, som om nån försökt trycka in två kilo kokosfett i öronen. Men Darin behandlar de stora orden och tonerna med en smakfull känsla och elegans.

Och vi har inte sett allt ännu. Det ryktas om att publiken kommer att utrustas med 9000 ljusstavar under ”You’re out of my life”. Och den effekten kan bli så... stor att, mamma mia, hunden börjar tala mat.

Och resten? Jo, det är synd att bara två låtar kan gå direkt till final.

Darin, Alcazar och Crucified Barbara förtjänar alla en enkelbiljett till Stockholm.

Alcazar gör alltid hypersnygga shownummer. Och Crucified Barbaras hårdrock behövs bland alla välschamponerade popgossar.

Frågar ni mig förtjänar gruppen ett avancemang bara för sina

artistnamn. Mia Coldheart, Nicky Wicked, Klara Force...

Det låter som att de har liiiiite roligare än, ja, Ola Svensson.