Reserven Jörgen Jönsson smög in – och tog allt
Publicerad 2012-06-04
Marcus Leifby om Mästar-finalen
Jörgen Jönsson.
Reservernas reserv.
Mästarnas mästare.
Ängelholms egen Kevin Costner.
Vem fan hade trott det?
Det var det, det.
För länge sedan tappade jag räkningen över alla superlativ jag använt för att berömma den här produktionen.
Så jag gör det enkelt för mig.
Satan vad bra finalprogrammet var.
Det enda som sved en aning var att Pernilla Wiberg inte riktigt orkade göra som sin far, Ingemar Stenmark.
Nej, jag vet, det finns inte några såna släktband, men deras dna-struktur måste vara identisk.
Det enda som skiljer är kromosomen som styr den sociala förmågan.
Wiberg tappade greppet i klättringen, föll och förlorade alla rimliga möjligheter att ta sig till den avslutande duellen.
Någonstans tycker jag ändå att hon är den moraliska segrarinnan.
Hon har varit överlägset jämnast och bäst totalt sett.
Det blev nästan lite förnedrings-tv när hon tvingades stå ensam kvar och lösa det där pusslet samtidigt som Jönsson, Wislander och ”Lejne” firade avancemanget och ackompanjerade sitt grabbiga brölande med TV4-highfives.
Mästarduellen som avgjorde var episk. Det kunde ha varit en scen ur en Peter Jackson-film. Facklor brann, det grävdes underjordiska gångar och crescendot, med pilbågen och de brinnande pilarna, var 2010-talets bästa tv.
Hand upp ni som satt still när Jönsson och Wislander försökte krafsa sig under den där muren.
Jag krälade runt, stod upp, hoppade, skrek, det kröp i kroppen och jag kved av något som måste ha varit panikångest när de fastnade under muren.
Det var alla känslor på en och samma gång, och mitt i all ångest, spänning, nervositet och bävan bredde leendet ut sig.
En häftig känsla som säger mycket om hur jäkla bra det här programmet är, och vad det gör med oss.
Klippningen av de sista, skälvande sekunderna var fenomenal. Jönsson fäste blicken i måltavlan, spände sin båge och bilden gick ner i slowmotion.
Bekanta referat från hans makalösa karriär tog vid och rysningarna som följde höll mig vaken länge i natt.
Jönsson har gått runt som ett krutpaket, han har visat en enorm inställning och presterat i stort sett i varenda gren.
Han skulle egentligen inte varit med utan fick chansen sent när Gunde tvingades tacka nej.
Han smög in i tävlingen men när allt var över hade han stulit både titeln och den där mästarpokalen framför näsan på alla de andra.
Jörgen Jönsson, Mästarnas mästare, reservernas reserv.
The Prince of Thieves.
LEIFBYS
...läckraste
Castingen har alltid varit bra men om jag bara får välja ett namn till nästa säsong: ge oss Klas Ingesson. Det hade varit stort – av många anledningar.
...lavett
Det hade inte gjort någonting om den avgörande jaktstarten hade innehållit ett par, tre ytterligare moment. Ett par styltor, en quiz, två tjog ägg. Vad som helst som hade kunnat spetsa till avgörandet lite till. Nu kändes det avgjort ganska tidigt.