Tarantino: Film är viktigast i mitt liv
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-21
"Basterds"-regissören har inte tid att skaffa familj
HOLLYWOOD. Quentin Tarantino pratar lika fort som kulsprutesalvorna i nya filmen ”Inglourious basterds”.
Det är bara att försöka hänga med.
För Nöjesbladet berättar han om valet av Brad Pitt, längtan efter familj och hur han klär sig för att känna sig som kvinna.
Egentligen borde Tarantino vara helt färdig. De senaste veckorna har han flängt jorden runt för att lansera sin senaste film.
Men i det här ljusa rummet på ett hotell i Los Angeles visar han inte minsta tecken på trötthet.
Det finns en förklaring. Film är hans drog.
– Jag hoppade tidigt av skolan men har upptäckt att jag är en sann akademiker. Jag älskar att studera film i alla former hela tiden. Den dag jag dör tar jag examen.
Hans sjätte och senaste film som regissör har liknats vid en korsning av ”12 fördömda män” och vilda västern. Den utspelar sig i det naziockuperade Frankrike.
”Blev något annat”
– Jag hade bestämt mig för att göra en film om en grupp killar på uppdrag under andra världskriget. Du vet, som ”Kanonerna på Navarone”, något som inte gjorts på länge.
– Men som alltid när jag börjar skriva blir det något annat. Den här gången blev det judiska amerikanska soldater bakom fiendernas linje som gör apache-motstånd mot nazisterna.
Det har ryktats att Tarantino tvingats klippa bort 25 minuter från den version som visades på filmfestivalen i Cannes i våras.
”Förolämpande”
Bara ämnets antydan får Tarantinos särpräglade ansikte att förvridas i en stor grimas. Därefter kommer orden ännu snabbare.
– För det första är det förolämpande att folk tror att jag skulle låta mig styras på det sättet. För det andra fick jag en elva minuter stående ovation i Cannes.
– Jag klippte om för att jag tyckte att jag hade stressat iväg den första versionen. Jag kortade någon scen och förlängde någon annan. I slutänden tror jag att filmen blev något längre.
Tarantino lät en av de bärande rollerna gå till Brad Pitt.
– Vi hade alltid velat jobba ihop. Vi har varit med ungefär lika länge. Han slog igenom i ”Thelma & Louise” 1991 då jag förberedde ”Reservoir dogs” (”De hänsynslösa”). Sedan dess har han blivit en ikon.
– När jag såg honom genom kamerans sökare fick jag samma känsla som Sydney Pollack måste ha fått när han filmade Robert Redford. Jag menar, snubben ser ju helt fantastisk ut.
Du brukar hyllas för att skapa starka kvinnoporträtt. Vad är hemligheten?
– Jag blir dem. Med ”Kill Bill” var jag The Bride under hela skrivperioden på 18 månader. Jag måste känna figuren.
Påverkar det dig?
– Jag slog mig till ro i hemmet på ett sätt jag inte brukar. Jag köpte små saker och dekorerade huset i stället för att få det att se ut som ett studentrum, som det gör nu.
Tarantino skrattar gott.
– Plötsligt började jag bära smycken, vilket jag inte brukar. Men jag gillade det. Samtidigt blev jag noggrannare med att kläderna skulle matcha varandra i färger.
Ditt privata filmbibliotek är omtalat i Hollywood. Hur mycket har du betalat för det?
– Ingen aning. Vissa kopior får man för 1 500 spänn. Men jag har också lagt ut 50 000 kronor för ”Papillon”. Det var faktiskt Steve McQueens personliga kopia. Den innehöll 20 extra minuter. Men det var bara närbilder på Steve McQueen (skratt).
Du är nära vän med filmmakaren Robert Rodriguez som har stor familj. Funderar nu någonsin på att gifta dig och skaffa barn?
– För några år sedan fick jag bebis-feber. Jag ville verkligen bli pappa.
Vad hände?
– Febern gick ner. Jag har kommit över det. (skratt). Men det betyder inte att jag inte vill ha barn. Det betyder bara att jag inte tänker använda maskiner för att det ska bli av.
Seriöst?
– Vid ett par tillfällen de senaste tre åren kunde mitt liv ha blivit annorlunda. Men då hade jag säkert inte suttit här nu och pratat om den här filmen. Det är någon mening med allt. Och jag måste säga att jag inte vill ha något i mitt liv som är viktigare än min film.
– Jag är mitt uppe i min filmskaparperiod. Men det är väl som det brukar, så fort man gör ett sånt uttalande är man väl gift nästa år. Så vem vet?