Barnen höjer julstämningen
Publicerad 2011-11-30
Sjögren och co står i skuggan av tomteungar
MALMÖ. Pernilla Wahlgren kämpar tappert för att tända ljusstaken mitt på scenen. Halvvägs igenom showen lyser fortfarande bara hälften av ljusen.
Inget kunde vara mer talande.
Men det ska sägas. Att arbeta upp julstämning i Baltiska hallen är en bragd. Trion kliver ut i en betongkall plåtreglad idrottsarena, mer tom än välfylld, med nån deppig plastgran längst bak i kulisserna. Trots bjällerklang, Sjögrens mullriga tomtebas och Wahlgrens sprudlande julkärlek smakar de första 70 minuterna mer novemberslask än dopparedag.
Tam första akt
Sjögren ser bekymrad ut. Och inte ens mina bänkgrannar, några glada danska fullblodsproffs som smugglat in Julebrygd, groggvirke och ett helrör Jägermeister, lever upp i första akten. Bara härliga instrumentfantomen Gunhild Carling lyckas få showen att spraka till, som när hon briljerar i blockflöjtspolka eller tutar New Orleans-drag i den lätt ekande lokalen.
I andra akten repar sig både konserten och julstämningen. Materialet blir högtidligare och tonen varmare. Wahlgren gör en vacker tolkning av Nat King Coles ”The christmas song” medan Sjögren går till botten med sin Elvis-bas.
Turnéns New York-tema kommer fram och ”Silver bells” blir en av kvällens höjdpunkter.
Charmar upp publiken
Men hur professionell trion än är musikaliskt kommer det stora lyftet först i finalen. Och då är det lokala Hyllie barnkör, femton oemotståndliga tomteungar, och inte affischnamnen som charmar upp publiken i brygga.
Christer Sjögrens julshow...
...med Pernilla Wahlgren och Gunhild Carling
Konsert i Baltiska hallen, Malmö
Längd: Drygt två och en halv timme, inklusive 20 minuters paus.
Publik: Liten, men artigt uppskattande.
Bäst: Multibegåvningen Gunhild Carling är lysande, oavsett om hon har blockflöjt, munspel eller säckpipa i händerna.
Sämst: Pernilla Wahlgrens överdrivna gester och mimik.