Gamla köksporslinet kan vara en guldgruva

Annika Creutzer: Det som säljs som samlarföremål blir sällan värdefullt

Kungaparets bröllop för 20 kronor eller Mors dag för 25. Samlartallrikar är sällan värda vad de en gång i tiden köptes för.

Men ett gammalt köksporslin kan vara en guldgruva.

Det som säljs som samlarföremål blir sällan det. På auktionssajterna slumpas samlartallrikar från Bing & Gröndahl och andra välkända porslinstillverkare bort för några tior. Den som en gång i tiden köpte tallrikar som en investering känner sig säkert besviken.

I många veckotidningar finns också annonser om porslinsföremål som utlovas bli värdefulla i framtiden. Det kan vara en sko, en bjällra eller något annat märkligt som sägs finnas i en begränsad upplaga. Det kan vara söta föremål, men några rariteter lär de aldrig bli.

Det gäller för i stort sett allt som marknadsförs som samlarföremål – de blir aldrig särskilt värdefulla. Snarare finns det knappt något andrahandsvärde alls. På loppmarknader brukar det alltid finnas ett antal ”samlarföremål” som sorgset är kvar när det är dags att stänga.

Däremot kan det finnas riktiga fynd bland gammalt vardagsporslin. Hela serviser för några hundra kronor är inte ovanligt. Ett bra köp för den som flyttar hemifrån och vill kunna bjuda många.

Vardagsporslin kan också bli samlarfynd blir det om det är någon känd formgivare. En Stig Lindbergtallrik i gott skick, en gratängform av Wilhelm Kåge eller tekoppar av Karin Björquist är hett eftertraktade. Mönster som Berså, Ranka, Pyro och Blå Blom står högt i kurs. De har också ett värde som inte kan mätas i pengar – de återkallar minnen. En tur på porslinsmuseet i Gustavsberg utanför Stockholm eller ett besök i rummet med Gefleporslin Träslottet i Hälsingland får många av oss att tänka på middagar i det förflutna hos äldre släktingar.

Det är lätt att dras med kampen om samlarobjekten inser jag när jag nu ska sälja ett antal karotter av Artur Percys mönster Blått Band från Gefle. Under de år jag sparat på porslinet har jag betalat lite mer än jag borde. En typisk amatör på området, med andra ord. Får jag tillbaka pengarna kan jag vara glad. I stället får jag glädjas åt alla måltider då karotterna prytt matbordet.

Vad jag däremot borde ha sparat är de porslinsmuggar med vinbärsrankor som jag fick som blodgivare. De blev kvar på torpet jag sålde. Nu ser jag att de är hett eftertraktade. Åtta stycken till salu på en auktionssajt och över hundra bud som nu närmar sig 500 kronor.

Så, vem vet, det kanske kommer en dag då även mitt porslin från Ikea är värt mer än jag köpte det för.

Berätta om ditt bästa porslinsfynd eller samlarfynd i kommentarsfältet nedan!

ANNIKA CREUTZER