Gärna lägre lön– utom för vd:n

Indier är inget som svenska chefer vill jämföra sig med

Nu har avtalsrörelsen startat på allvar för 560 000 anställda i industrin, och arbetsgivarna varnar som vanligt för den internationella konkurrensen.

Därför måste vi undersöka vad en direktör i Indien tjänar.

Det är av största vikt sedan Anders Narvinger, vd i arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen, förklarat att ”alla kostnader har betydelse, inte minst löner”.

Narvinger har en årslön på 2,3 miljoner.

Han uppmärksammar ”supertillväxten i Asien” i en debattartikel med sju andra direktörer samt varnar för att ”konkurrensen är stenhård”.

Samtidigt har Michael Treschow, ordförande i Svenskt Näringsliv, Ericsson och Electrolux, pläderat för att direktörer och styrelseledamöter bör få rejäla höjningar av löner och arvoden, för det kräver också den internationella konkurrensen.

Treschow tjänar uppåt åtta miljoner om året på sina uppdrag.

Eftersom de farligaste uppstickarna på världsmarknaden finns i Asien undersökte jag vad några indiska direktörer tjänar. I Hyderabad finns ett stort läkemedelsföretag som heter Dr Reddys.

Noterat på New York-börsen

Det grundades 1984 av doktor Anji Reddy och dess produkter finns nu i över 100 länder. Dr Reddys är det första asiatiska läkemedelsbolag utanför Japan som noterats på New York-börsen.

Kan Anders Narvinger mäta sig med den skicklige företagaren doktor Reddy?

Kan Michael Treschow?

Anji Reddy, styrelseordförande i det bolag han själv grundade, tog förra året ut en lön motsvarande 966 750 kronor.

Verkställande direktören i Dr Reddys, herr G V Prasad, hade förra året en lön på motsvarande 596 729 kronor.

Anji Reddy och G V Prasad har naturligtvis skyhöga löner efter indiska förhållanden, men de är också stjärnor på den stenhårda världsmarknad som Narvinger och Treschow talar om.

Varför jämför inte Narvinger och Treschow sina löner med de exceptionellt framgångsrika indiska kollegernas?

”Måste hålla tillbaka”

Bland ledarskapskonsulter är det en självklarhet att högsta chefen måste föregå med gott exempel. Göran Ek på Svenska konsulthuset säger till exempel:

– Om man vill hålla nere kostnaderna måste företagsledaren hålla tillbaka sin egen lön.

Svenska företagsledare jämför helst sina löner med amerikanska kollegers, men när de bedömer svenska arbetares jämför de med Indien och Kina.

Det är det som är så bra med jämförelser. Man kan plocka de bitar som passar en själv.

Varför stanna vid lönerna?

USA har intressanta straffsatser för skojare i näringslivet. Koncernchefen i energihandelsbolaget Enron, Jeffrey Skilling, åtalades för bland annat grova bokföringsbrott och insiderhandel.

Han riskerade 275 års fängelse, men straffet slutade med beskedliga 24, i och för sig strängare än för mördare i Sverige.

Nu glömde jag att det är Asien som är framtiden.

Kina har dödsstraff på bland annat bestickning, tagande av muta och förskingring.

Rättegångarna nyligen mot direktörer i Skandia och Ericsson hade onekligen fått en helt annan dimension om nackskott låg i potten.

Något sådant vill vi naturligtvis aldrig uppleva i Sverige. Det räcker med att bekymra sig för lönerna i en globaliserad värld.

Om Narvinger och Treschow anpassar sig efter internationella förhållanden kan de fortfarande leva bra på indiska löner. Om de ändå tycker att det känns surt kan de hämta kraft i Narvingers ord i debattartikeln i DN:

”En trygg arbetstagare ser inte omställningen som ett hot.”

Peter Kadhammar