Tuppkam – ett lyckat karriärdrag

Punkarna mer framgångsrika än genomsnittet

VÄXJÖ

Säkerhetsnålar, tuppkam och skinnjacka.

Säkert var det många föräldrar som i skiftet mellan 1970- och 1980-tal våndades när deras tonåringar antog ny, punkig skepnad och gjorde uppror mot allt.

Men erfarenheterna från punken hjälpte de upproriska att göra karriär.

– De har i dag högre utbildning och en högre social position, det vill säga bättre jobb, än vad folk i genomsnitt har, säger Per Dannefjord, sociolog vid Växjö universitet.

Punkarna gjorde allt själva: De startade skivbolag och musikföreningar, de gjorde affischer, designade skivomslag, skrev tidningsartiklar och lärde sig ljussättning och ljudteknik. Det gav erfarenheter som påverkade både utbildningsval och karriär.

Per Dannefjord och forskarkollegan Magnus Eriksson håller på att kartlägga de 259 svenska punkare som mellan 1978 och 1982 spelade i band och gav ut en skiva. Nästan samtliga är män.

Social mix

Hittills har de fått enkätsvar från 65 procent och resultaten är än så länge preliminära.

Bland de före detta punkarna är i dag 43 procent högre tjänstemän, något som bara 18 procent av samtliga män i jämförbar åldersgrupp är. Cirka 55 procent av de före detta punkarna är högskoleutbildade, vilket kan jämföras med 30 procent bland männen i åldersgruppen som helhet.

En delförklaring till den höga utbildningsnivån är att en stor del av de första punkarna kom från etablerad medelklass. Men en femtedel hade arbetarföräldrar. Det som Eriksson och Dannefjord tycker är mest uppseendeväckande är att så många av dessa arbetarbarn, 46 procent, i dag är högskoleutbildade.

Förklaringen kan vara att punkrörelsen var socialt mixad, tror de. Det underlättade klassresan.

– Genom punken träffade de med arbetarklassbakgrund människor som var på väg in på universiteten. Det blev ett alternativ som framstod som fullt möjligt, säger Per Dannefjord.

Punkig insida

Nästan hälften av ex-punkarna i undersökningen är i dag yrkesverksamma inom yrken som är relaterade till kulturbranschen. Några är musiker, men ännu fler är studioägare, journalister, kulturbyråkrater eller jobbar med film, reklam och design.

De båda forskarna var själva punkare då det begav sig. Per Dannefjord spelade in en skiva med det i dag bortglömda bandet EKG. Det går inte att på utsidan se vem som är före detta punkare, men det märks på insidan, tycker han:

– Absolut tror jag att punken har gett mig en känsla av att saker och ting är möjliga.

aftonbladet.se , Cecilia Klintö/TT