Larmar: Miljökrav hotar Sveriges gröna metaller

helskärm

Sveriges stora fyndigheter av kritiska metaller är en viktig pusselbit i EU:s gröna omställning – men dagens regelverk hotar brytningen.

Nu larmar Sveriges geologiska undersökning (SGU) till regeringen.

Före sommaren trädde EU-förordningen för kritiska metaller och mineraler i kraft som lag i Sverige. Syftet är att minska EU:s beroende av kritiska råvaror från andra delar av världen, exempelvis från Kina.

Från branschens sida är man dock tveksam till att det går att leva upp till ambitionen om att öka utvinningen. Den nya förordningen rimmar nämligen inte med EU:s vattendirektiv, där man anser att Sverige tolkat reglerna alldeles för snävt.

Jan Moström, vd på gruvbolaget LKAB, menar att det är ett “jätteproblem”.

– Det här är ett problem som vi jobbat med länge, säger han.

”Extremt låga halter”

Dilemmat för branschen handlar om gränsvärdet för uran. Uran finns naturligt i berggrunden i Sverige och kan följa med upp när man utvinner mineraler eller behöver pumpa upp vatten i samband med arbete i gruvor eller kalkbrott.

Havs- och vattenmyndigheten (Hav) klassar uran som ett särskilt förorenande ämne och har utformat en målhalt för uran i ytvatten, något varje medlemsland i EU får bestämma själv. Men värdet som är satt är alldeles för lågt enligt branschen – lägre än gränsen för dricksvatten.

– Vi har framhärdat att det är extremt låga halter, säger LKAB-chefen.

Oron har nu fått SGU att skicka en skrivelse till energi- och näringsminister Ebba Busch (KD).

– Vi vill peka på målkonflikten. Det blir förmodligen rätt allvarliga konsekvenser för hela mineralnäringen, säger Kaj Lax, tillförordnad chef för avdelningen för mineralresurser på SGU.

Är skeptiska

Ett exempel är när mark- och miljödomstolen i fjol satte stopp för kalkbrytningen i Gåsgruvan nära Filipstad och slog fast att utsläppen innehöll för höga halter av uran. Domstolen hade då lutat sig mot Havs- och vattenmyndighetens värde – 0,17 mikrogram per liter för uran i ytvattnet.

– Det blir en väldigt sträng tolkning och i princip kan inte företag skicka ut vatten som innehåller den halten även om det inte är möjligt att få ner halten, säger Kaj Lax.

Enligt SGU är det viktigt att säkerställa att de halter som är satta i Sverige verkligen är välmotiverade – och möjliga att nå genom rening.

– Vi är skeptiska till att det faktiskt går.