Inga pengar i lönepotten - kanske mer ledighet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-16
Den som hoppats på ett rejält tillskott i plånboken i årets avtalsrörelse blir sannolikt besviken.
Men kanske får du kortare arbetstid.
Avtalsförhandlingarna för omkring 400 000 anställda i process- och verkstadsindustrin går nu in på sitt slutvarv. Ett bud från medlarna väntas i dag.
Men de är inte de enda som får nya avtal i år. Under våren och i höst löper avtalen ut för nära 1,4 miljoner löntagare i den privata och statliga sektorn.
Men den som väntar sig en rejäl löneförhöjning kommer troligen att bli besviken.
En rad faktorer talar emot.
1. Inflationen. I februari hade Sverige ingen inflation alls. Det var tvärtom deflation, priserna sjönk med 0,7 procent.
Det betyder att pengarna räckte längre nu i februari än de gjorde under motsvarande tid förra året.
Det gör det svårare att lägga riktig kraft bakom kraven på en extra tiondels procent i förhandlingarna om de nya lönerna.
2. Räntan. Riksbankschefen Lars Heikensten höll i går ett tal där han flaggade för att Riksbanken kommer att sänka den viktiga styrräntan för andra gången i år. Beslut fattas den sista mars.
Om räntan sänks igen är det ett tecken på att Riksbanken tror att lågkonjunkturen blir långvarig.
Att sänka räntan blåser nytt liv i ekonomin - men först på omkring 18 månaders sikt.
Inte heller detta är någon bra jordmån för den som har rejält höjd lön överst på önskelistan.
Heikensten meddelade dessutom att det inte finns samhällsekonomiskt utrymme för höjningar på mer än två procent per år de närmaste åren. Det är ju inte så att man ropar jippie direkt.
3. Arbetslösheten. Antalet arbetslösa fortsätter att öka. I februari förra året gick 314 000 personer utan jobb. Samma månad i år var siffran 342 000.
Mest ökar den öppna arbetslösheten, alltså de som går helt utan jobb och inte sysselsätts av Ams. Den siffran har ökat med 1,2 procentenheter till 5,7 procent under de senaste tolv månaderna.
Hög arbetslöshet har också en tendens att pressa löneförhöjningarna eftersom de är ett bevis för att ekonomin är i olag.
Men det finns sätt att kompensera löntagarna på andra sätt än med högre löner. Exempelvis kortare arbetstid eller förbättrade möjligheter till fortbildning.
Det kostar också pengar. Men inte riktigt lika mycket.
Så har Riksbanken sänkt styrräntan
Lena Mellin