Ekonomiskt våld går ofta hand i hand med fysiskt våld i nära relationer.
Men lite görs för att upptäcka och hjälpa utsatta.
– Bankerna har ett jätteansvar, men känner knappt till det här, säger föreläsaren Elin Helander.
Aftonbladet har sedan 2009 granskat och kartlagt det dödliga våldet mot kvinnor. En bakomliggande del i den våldsspiral som leder fram till att en kvinna dödas är ofta en ekonomisk sådan.
Nu vill Elin Helander, kognitionsvetare och författare inom finansiell hälsa, att banker tar ett betydligt större ansvar för att hjälpa till i frågan.
– De kan och måste göra mycket mer. Från ett affärsperspektiv finns det inga pengar för bankerna att tjäna på det här. Det krävs samhällsförväntningar på att de känner till och jobbar mot det här. För det finns chans till förändring i ett tidigt skede, innan det eskalerar.
Elin Helander, kognitionsvetare och föreläsare. Foto: Pressbild
Har inlett granskning
Sverige har förbundit sig att jobba mot ekonomiskt våld, efter att man 2014 ratificerade Istanbulkonventionen – Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Trots det och den nationella strategi Sveriges sedan 2017 har om att bekämpa mäns våld mot kvinnor så finns ekonomiskt våld inte inskriven i svensk lag.
Riksrevisionen genomför just nu en granskning för att utreda om Sverige gör tillräckligt.
– Det här är ett stort samhällsproblem. Det ekonomiska våldet har allvarliga och långtgående konsekvenser. Om man saknar ekonomisk egenmakt kan det vara svårt att bryta sig loss från fysiskt eller sexuellt våld i en relation. Det blir svårt att skaffa eget boende eller försörja barn, säger projektledare Ludvig Stendahl vid Riksrevisionen.
Elin Helander jobbar också mot den finansiella sektorn och träffar då banker. Ekonomiskt våld kommer då ofta upp under samtal.
– När jag nämner det brukar de vara nyfikna, men de känner inte till det ordentligt. Det är svårt för dem att göra något ordentligt åt problemet om de inte sätter sig in i det.
Rent konkret tycker Elin Helander att bankerna borde jobba både proaktivt och reaktivt.
– Om de tar sitt ansvar skulle de kunna skriva om att de har en sådan policy, att de kommer reagera om de ser något misstänkt. Det skulle kanske få några att bromsa som är på väg in i ett kontrollerande maktutövande av ekonomisk karaktär.
I kundmöten finns det också mycket bankerna kan göra, menar hon.
– Som privatrådgivare på bank kan man göra mycket både gentemot par och enskilda. Till exempel vid bostadsförsäljningar där alla pengar ska sättas in på den ena partners konto. Att då informera tydligt att pengarna blir oåtkomliga för den andra. Det här görs inte i nuläget, säger Elin Helander.
”Det kan ta decennier att ta sig tillbaka”
På riksförbundet Unizon, som samlar över 140 kvinno-, tjej- och ungdomsjourer, tycker man liksom Elin Helander att banker men också andra samhällsinstitutioner behöver ta ett mycket större ansvar.
– Det här är ett samhällsproblem. För den enskilda kvinnan får det enorma konsekvenser under lång tid. När de lämnar en relation där man varit utsatt för ekonomiskt våld kan de vara fullständigt utblottade. Det kan ta decennier innan de kommer tillbaka ekonomiskt, säger Olga Persson, ordförande för Unizon.
Olga Persson, förbundsordförande på Unizon. Foto: Unizon
Hon vill särskilt rikta strålkastarljus mot aktörer på kreditmarknaden som erbjuder snabba lån.
– Det är från dem de här männen ofta lånar pengar, eftersom det är så lätt. Ställ kontrollfrågor när något ser märkligt ut, uppmärksamma frågan och informera kunderna. Vi skulle verkligen vilja se en större medvetenhet hos dem.
För många utsatta kvinnor är det först när relationen tar slut som det går det upp för dem hur långt den ekonomiska delen av våldet gått.
– Eftersom mannen haft kontroll på allting är det först då kvinnan nås av betalningskrav på lån hon inte visste att hon hade. Det kan leda till betalningsanmärkningar, säger Olga Persson.
Med en anmärkning kan det vara svårt att skaffa nytt boende, öppna nya konton eller ordna med ett mobiltelefonabonnemang.
”Vi behöver en nationell strategi”
Olga Persson hoppas att Riksrevisionens granskning leder fram till konkreta krav på utbildning inom statsapparaten och en nationell samordning kring hur rutiner ska se ut.
– Om alla ska bygga egna rutiner blir det orättvist. Det ska inte spela någon roll var en utsatt kvinna bor någonstans.
Elin Helander är inne på samma linje:
– Vi behöver införa en nationell strategi för finansiellt välbefinnande där det blir tydligt vad olika aktörer kan göra för att öka den ekonomiska tryggheten och den psykiska hälsan.
Riksrevisionen ska presentera resultatet av sin utredning i april 2025.
