Rådet till Ingrid 87: Lås pengarna i 5 år
Publicerad 2013-09-28
Dottern Anita upprörd över bankens agerande: Hon skulle haft glädje av pengarna så länge hon levde
SE-banken låste 87-åriga Ingrid Garlinds pengar i en försäkring med fonder.
På fem år skulle hon inte få röra dem – samtidigt som banken tog rådgivningsavgifter på 5 000
kronor per år.
– Jag blev väldigt upprörd, när jag förstod vad det rörde sig om, säger dottern Anita.
I två dagar har Aftonbladet granskat bankernas fonder och rådgivning till svenska sparare.
Många av dem som känner sig lurade att spara i dåliga fonder är gamla människor.
I andra fall har kunder fått direkt olämpliga råd.
Ingrid Garlind, 87, ärvde 2005 en större summa pengar.
Fick rådgivare
För att få bästa möjliga rådgivning betalade hon 5 000 kronor per år till SE-banken på Östermalm i Stockholm. För pengarna fick hon en egen så kallad private banking-rådgivare, en expert som marknadsförs med sin specialkompetens.
Men trots Ingrid Garlinds höga ålder låste banken upp 500 000 kronor av hennes tillgångar i fem år i kapitalpensionsförsäkringen TryggLiv. Under tiden fick hon inte röra dem.
– Hon ville ha med mig till banken för hon kände själv att hon inte riktigt hade grepp på saker och ting längre, säger dottern Anita Ahrengart Garlind.
När Anita förstod vad banken gjort blev hon upprörd.
– Jag tyckte då och jag tycker fortfarande att hon skulle ha glädje av pengarna så länge hon levde.
”Inte trevligt bemötande”
Men SEB vägrade medge att rådgivningen till Ingrid Garlind hade varit vårdslös.
– De förklarade lite överlägset att det där gick det inte att ändra någonting på. Bemötandet var lite inlindat, men stenhårt och inte trevligt, säger dottern.
Hon vände sig till Allmänna reklamationsnämnden, ARN, och 2011 avgjordes ärendet till Ingrid Garlinds fördel. ARN rekommenderade SEB att annullera fondförsäkringen och återbetala pengarna. Enligt nämnden kan man inte anse att rådgivaren varit lojal mot henne:
”Nämnden finner att den ifrågavarande placeringen av ett så pass stort belopp, utgörande en betydande andel av Ingrid Garlinds tillgångar, i ett relativt långsiktigt sparande, där de placerade medlen inte fritt kunde disponeras, med hänsyn till Ingrid Garlinds ålder inte kan anses ha varit till rimlig nytta för henne.”
I närmare två år stred Anita Ahrengart Garlind och hennes mamma för att få rätt i ARN. Elva månader senare dog Ingrid Garlind.