Får det lov att vara en klordoppad kyckling?

Karin Ahlborg

Nu är den på tapeten igen.

Den klordoppade kycklingen.

Det är då ingenting jag väntar ivrigt på att få sätta tänderna i.

Jag skrev om äckligheterna för ett par år sedan.

I USA föder man upp kycklingar. Slaktar dem och doppar dem i ett litet klorbad för att ta kål på alla bakterier.

Det är förbjudet i EU och alltså råder det importförbud av kyckling från en av världens största kycklingproducenter.

Det gillar ju inte USA, som nu börjar mullra om ”handelshinder”.

Och EU börjar vackla.

Det finns inte, enligt EU:s vetenskapliga råd, någon övertygande bevisning att behandlingen av slaktade kycklingar med fyra olika kemikalier, varav klor alltså är en, verkligen tar kål på alla bakterier.

Det finns inte heller några studier om den här flitiga användningen av bakteriedödande kemikalier inte kan skapa motståndskraftiga bakteriestammar.

Men vi kan skita i de frågorna.

Ställ dig själv frågan om du tycker att det vattnas i munnen att tänka på att kycklingen har fötts upp på ett sånt sätt att man känner sig tvungen att doppa maten i klorin för att den ska vara säker att äta.

Enligt det förslag som finns för att EU ska tillåta den här klorkycklingen påpekar man att kycklingen förstås ska märkas med ordet dekontaminerad – alltså avgiftad.

Men, som de europeiska kycklinguppfödarna påpekar, så gäller ju inte det om kycklingen importeras till Europa och därefter genomgår någon slags behandling. Exempelvis den standardiserade saltvatteninsprutningen.

Och hur mycket kyckling äter vi inte i form av marinerad kyckling, kycklingsallad, nuggets, färs, på lunchrestaurangen och snabbmatsstället.

Det är faktiskt rätt uppseendeväckande att EU, i en tid där allt fler vill ha så fräsch och ren mat som möjligt, börjar överväga att tillåta klorkycklingen.

Stoppa den bums!!