Barnlängtan försvarar inte surrogatmammor
25 februari 2016. Surrogatmödrarskap
De som längtar efter barn har bråttom. Klockan tickar för såväl heteropar som homopar och ensamstående.
Det är fullt begripligt att de vill pröva alla möjligheter. Barnen måste komma innan föräldrarna blivit för gamla. Länge stod hoppet till adoption, men med åren har det blivit allt svårare. Särskilt homosexuella par får oftast vänta förgäves.
Ofrivillig barnlöshet är en tragik vem den än drabbar.
För män och kvinnor som inte själva kan föda har surrogatmödrar blivit ett alternativ, men inte här hemma i Sverige. Vår lagstiftning godkänner inte att en surrogatmoder föder ett barn som sedan får andra föräldrar.
Här är det alltid den födande kvinnan som är juridisk mor.
Frågan skaver i många
För några år sedan presenterade Statens medicinsk-etiska råd, Smer, en rapport som var positiv till surrogatmödraskap och sedan dess har partierna plågats. Det här är en fråga som skär rätt igenom de vanliga blocken och den är inte lätt. Regeringen valde att skicka frågan till en utredning som under ledning av lagmannen Eva Wendel Rosberg till en början utgick ifrån att det skulle bli ett ja till surrogatmödraskap.
Men i går sa utredningen nej.
Argumenten mot surrogatmödraskap var övertygande.
Många har hittat sina surrogatmödrar i fattigare länder där verksamheten numera omsätter miljarder. Fattiga kvinnor kan få flera årslöner för en graviditet. Européer och amerikaner har planterat in ljushåriga embryon i indiska eller thailändska kvinnor som därmed fått ge upp allt självbestämmande. De blivande föräldrarna har kontrollerat allt från vad surrogatmamman äter till hur hon lever.
Surrogatmödraskapet har helt enkelt varit ett kontrakt där kvinnan avtalat bort rätten till sin kropp och det barn hon väntar.
Indien, Thailand och Nepal är länder där man nu stoppat surrogathandeln med andra länder. Många har tyckt att det vore bättre om svensk sjukvård i stället hjälpte barnlösa med svenska surrogatmödrar. Det skulle kunna vara en helt oegennyttig verksamhet där en syster eller en väninna kan föda utan ersättning för annat än förlorad arbetsinkomst.
Inte självbestämmande
Men vilken press kommer den surrogatmodern att utsättas för? Kan hon säga nej? Och vad händer om den födande kvinnan skadas under förlossningen? Om hon ångrar sig? Vem ska bestämma över fosterdiagnostik och smärtlindring?
Även en svensk surrogatmamma skulle ge upp sitt självbestämmande och därför har utredningen rätt när den säger nej. Att den dessutom vill motverka utländskt surrogatmödraskap är rimligt. Sverige kan inte medverka till att en fattig kvinna utnyttjas av rika västerlänningar hur tragisk deras barnlöshet än är.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.