Vem ska Schweiz slåss med?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Nyligen fick jag som prenumerant en kalender från New York review of books. På baksidan stod det ”Made in China”. Det är klart att världsekonomin ­förbryllar oss som inte är ­ekonomer.

Det är ekonomer som har ­dominerat den politiska debatten under det gångna året. Men den tiden tycks vara förbi då USA lånar pengar för att föra krig mot muslimer. Under året har vi lärt oss av den arabiska vårens händelser att det är ­folken själva, inte minst de unga, som måste förbereda och införa demokrati och mänskliga rättigheter. Det går inte med amerikansk militär och retorik.

”Folk gillar inte beväpnade missionärer”, sa man redan under franska revolutionen.

Grekland påminner mig om Platons dialog ”Staten”: inte precis demokrati men han ­menade att de visa skulle styra.

I vårt land har Moderaterna­ ­lyckats med bedriften att bedriva­ högerliberal politik och vag socialdemokratisk retorik. Mot årets slut har ett nytt sorts språk kommit på modet: risk­kapitalism, affärsidé, snabba pengar, skatteparadis, privatisering. Sjuka och gamla har blivit konkurrensutsatta. Att ta pengarna och sticka är inte en ny idé och den kallas ibland individens frihet.

”Vad göra Socialdemokraterna?” kan man undra och travestera August Palm i dessa tider av svag opposition.

När Per Albin första gången kom in i regeringen blev han snart försvarsminister och borgerligheten häpnade: han var ju uppenbarligen inkompetent och hade argumenterat mot högre försvarsutgifter under slagordet ”Det befästa fattig­huset”. Wigforss förkastades ­direkt som finansminister eftersom han var doktor i nordiska språk i Lund. Erlander betecknades när han utnämndes som en nolla och sa senare att det var ingen dålig utgångspunkt.

Därmed inga slutsatser om ­dagens läge inom partiet. ­Håkan Juholt liknar Zlatan: han kan dribbla och han tar emot passningar med ett tillslag.

För oss som inte är moderater var årets märkligaste utspel ­deras påstående att partiets ­föregångare hade genomdrivit den allmänna rösträtten. Den rösträtt högern stod för var ju delvis graderad efter inkomster och förmögenheter och de var emot kvinnlig rösträtt. Frågan uppstod: trodde de att de kunde bluffa eller var de okunniga?

Det finns så många som ­känner till fakta så det måste ­vara okunnighet. Jag tror att en arbetargrabb som gått på folkhögskola eller ABF-kurser vet mer om Sveriges moderna historia än elever som gått i överklassens beryktade skolor.

Saab-dramat är inte slut. Jag undrar över en annan affär, nämligen den export av stridsflygplan till Schweiz som alla tycks gilla, eftersom den ger jobb. Jag har inte sett någon a­nnan kommentar så ingen tycks ha ställt frågan vem Schweiz ska slåss med.

Men jag vet ju: i alla försvars­frågor under decennier har det alltid främst gällt ”jobben”.

Två händelser dominerar årets bokmarknad: Nobelpriset till Tomas Tranströmer och ­Zlatans biografi.

Båda har fått genklang i hela världen, kanske årets gladaste händelser.

Gunnar Fredriksson