Europa bygger en ny järnridå
”Sverige är ett av de länder i Västeuropa som tagit emot flest asylsökande från före detta Jugoslavien räknat i förhållande till invånarantalet. Den ojämna fördelningen vad gäller mottagandet av skyddsbehövande (...) har av regeringen påtalats i internationella fora”.
Beskrivningen i propositionen Överföring och mottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien m.m. från 1993 skulle ha kunnat skrivas i dag.
Eko från 1992
Redan på sommaren 1992 hade statsminister Carl Bildt i Helsingfors krävt utökat internationellt samarbete kring flyktingkrisen. Samma år sökte över 80 000 människor asyl i Sverige och i oktober infördes visumtvång för flyktingar från
Jugoslavienkriget.
När Sverige i höstas skruvade åt gränskontrollen var det ett eko från hösten 1992, våra system klarade inte att ta emot fler. Precis som då har dagens politik ett pris.
I det belägrade Sarajevo sköt prickskyttar ihjäl försvarslösa civila och i Srebrenica mördade den bosnienserbiska armén ungefär 8 000 män och pojkar inför Europas ögon. Vi såg och visste vad som hände.
Aldrig mera …
Och efteråt drog vi slutsatser.
Europa enades kring löftet om att ondskan aldrig mer ska komma tillbaka. Slagorden har skiftat, aldrig mera krig, aldrig mera Auschwitz, aldrig mera Srebrenica, men kärnan har varit den samma. Om det otänkbara händer igen ska vi inte stå passiva.
Nu händer det igen.
Och Europa reagerar på samma sätt som tidigare, vi ser om vårt eget hus.
I går tecknade vi avtal med Turkiet och den nya järnridån ska gå strax bortom de grekiska semesteröarna. Där kommer både Natos krigsfartyg och den turkiska kustbevakningen att finnas till hands. Och flyktingarnas resor kommer från och med 20 mars att gå i omvänd riktning, bort från välståndet och friheten i Europa.
Det finns detaljer i avtalet som är bra. Rättsäkerheten ser ut att ha stärkts och EU:s pengar kan säkert förbättra situationen för flyktingar i Turkiet. Men vi kommer aldrig säkert att veta vad som händer dem som skickas tillbaka eftersom journalister inte kan rapportera fritt.
Inget fungerande system
EU lovar att ta emot samma antal flyktingar som skickas tillbaka men något fungerande system för hur dessa ska fördelas mellan medlemsstaterna finns inte.
De människor som 1992 flydde Jugoslavienkriget har med åren blivit en omistlig del av den mosaik som är Sverige. Det som då var en kris blev i själva verket en tillgång.
När historien nu upprepar sig bör vi inte glömma det.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.