Stefan Löfven – staka ut kursen
1 MAJ 2015. Förstamajtal
Politik handlar om symboler, inte minst en dag som denna med marschorkestrar och fladdrande fanor. Också platser bär på sin egen symbolik.
Premiären som förstamajtalande partiordförande gjorde Stefan Löfven för tre år sedan på Götaplatsen i Göteborg. En plats vald med omsorg.
Löfven kunde använda sin bakgrund för att rasa mot regeringen. För tre år sedan var det ingen svår uppgift, särskilt inte på Götaplatsen.
I dag håller Stefan Löfven förstamajtal igen, nu som statsminister. Efter att ha avverkat Stockholm, Malmö och – alltså – Göteborg är det i år Sundsvalls tur.
Också det bär en symbolik.
En samarbetskommun, som Socialdemokraterna skriver i pressmeddelandet. Men också platsen för den första stora strejken i den svenska arbetarklassens kamp för frigörelse.
Tala om klassamhället
Banden till fackföreningsrörelsen har alltid varit en central del av den socialdemokratiska självuppfattningen. Ändå är det först nu när ingen längre talar om klasspartier som en facklig ledare blivit partiordförande.
Det borde vara en möjlighet att tala högt om det svenska klassamhället. Om direktörer som varje år tjänar lika mycket som en arbetare gör under ett liv eller om en skola där resultaten fortfarande styrs av föräldrarnas utbildningsnivå. Om arbetslöshet och otrygghet.
Sverige har en ”socialdemokratiskt ledd regering”, och många gamla socialdemokrater skulle säga att ordningen är återställd. Men utmaningen för Löfven är på många sätt större än för tre år sedan.
Då ledde han en opposition som kunde formulera människors besvikelse över regeringens misslyckanden. Nu leder han en regering som förlorat en budgetomröstning och nästan utlyst ett extraval.
Då hade Löfven valts till ordförande i ett parti som desperat längtade efter en ledare. Nu är han ordförande i ett parti som söker sitt uppdrag sedan de senaste årens stora mål – regeringsmakten – vunnits.
Löfven ser obekväm ut
När vårbudgeten presenterades häromveckan lyftes ett ok från axlarna på många socialdemokratiska ministrar. Men Stefan Löfven ser fortfarande obekväm ut.
En av de saker han pratade om för tre år sedan var ett innovationsråd. Politiker, forskare och direktörer som tillsammans skulle arbeta för landets bästa, under ledning av statsministern själv.
Det blev en bild av Löfvens ambition att bli en samarbetspolitiker, i ledningen för en samarbetsregering.
Men samarbete på arbetsmarknaden är inte detsamma som samarbete i politiken. Det har åtskilliga fackliga ledare tvingats upptäcka genom åren.
Innovationsrådet finns, men har nog inte fått det mottagande Löfven hoppades på. Och när det gäller att samla det politiska Sverige är de senaste månaderna ett misslyckande.
Efter alla inviter till samarbete är decemberöverenskommelsen en fattig ersättning.
Lägst arbetslöshet i Europa
Vi vet vad Stefan Löfven vill på sikt. Till år 2020 ska arbetslösheten i Sverige vara lägst i Europa.
Men 2020 finns i nästa mandatperiod, och i dag pekar inte ens Magdalena Anderssons prognoser på att arbetslösheten ska minska dramatiskt.
Regeringen saknar inte konkreta politiska förslag. Vårbudgeten är full av dem och på departementen startas utredningar och beredningsprocesser på löpande band.
Men bilden av vad statsministern själv vill med de kommande tre och ett halvt åren, vad regeringen Löfven egentligen handlar om, är fortfarande otydlig.
För att bli hela Sveriges statsminister måste Stefan Löfven företräda sina gamla kamrater i IF Metall, kvinnorna i fackförbund som Kommunal eller Handels och ungdomar som alltid väntar på nästa sms-anställning.
Att Löfven skulle tala om klasskamp är nog mycket begärt, men socialdemokratin måste alltid utmana klassamhället. Förstamaj är en bra dag och Sundsvall en bra plats för att tala om rättvisa.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.