Nu måste Europa ge unga framtidshopp
Det går inte att sluta läsa Åsne Seierstads senaste reportagebok, "Två systrar". Det är en mästerlig bladvändare med skrämmande innehåll. En dag i oktober 2013 kommer systrarna Ayan, 19, och Leila,16, inte hem till sin somaliska familj strax utanför Oslo.
Systrarna skickar ett mejl där de förklarar att de åkt till IS i Syrien och att de kommer att klippa kontakten med familjen.
Föräldrarna blir fullkomligt överrumplade och förfärade.
Vad är det som får unga muslimer i väst att bli radikala islamister? Det kanske är tiotusenkronorsfrågan i dagens Europa. Enligt SÄPO har minst 300 svenskar anslutit sig till terrornätverk i Syrien och Irak.
En makalös historia
Genom intervjuer med familj, vänner och lärare, samt en mängd mejl och chatkonversationer nystar Åsne Seierstad fram en makalös historia om Ayans och Leilas snabba radikalisering.
Det går så fort från att de två unga smarta kvinnorna diskuterar jämställdhet, snusar, snackar killar och matchar färgstarka hijabs med magtröjor – till att bli bland de första i Oslo med att bära niqab, heltäckande slöja som enbart lämnar ögonen oskylda.
Drömmarna om diplomatjobb i FN byts mot att vilja gifta sig med en dygdig muslim och skaffa många barn.
I julas visade SVT dokumentären "Ensamma mot IS", om en familj utanför Borås där den 15-åriga dottern Marilyn rymde med sin äldre pojkvän till Syrien för att ansluta sig till IS. Mot alla odds lyckas föräldrarna föra hem dottern till Sverige igen.
Inte frid och fröjd
Väl hemma blir ändå inte allt frid och fröjd. Marilyn längtar stundtals tillbaka till IS. Där var hon ändå någon. En ung mor, en vuxen individ.
Teorierna om varför unga människor som växer upp i trygga demokratier lockas till krig och sekteristiska samhällen med medeltida rättssystem är många. Ökande ojämlikhet, diskriminering, polariseringen mellan kristna och muslimer och så vidare.
Det är inte heller svårt att psykologisera kring varför unga tilltalas av det rigida klansamhället med svartvit världsbild. Att vara vilsen hör ungdomen till. Man famlar efter en identitet och syfte med livet. Det senare förenar Ayan, Leila och Marilyn.
De två somaliska systrarna har fortfarande inte kommit hem till Norge. I en chat med brodern Ismail frågar Ayan hur det går i hans "lilla värld". Han försöker övertyga henne att inte låta sig bombas till döds i ett meningslöst jihad. "Bättre att dö än att leva en loosers liv", svarar hon.
Människan har alltid ett eget ansvar, och det finns inget försvar för att ansluta sig till en fundamentalistisk terrororganisation. Ändå ger kanske Ayans svar något slags ledtråd. Ingen vill leva ett looserliv. Europas stora utmaning just nu är att återigen ge alla unga möjlighet att se mening i sin framtid.