Nyliberalismen blir demokratins bödel
Unga tror inte längre på demokratin. Eller rättare sagt, 54 procent mellan 16 och 25 år vill ”låta experter och inte riksdag och regering besluta vad de anser vara bäst för landet". Siffrorna kommer ur en rapport från Kairos Future som Dagens ETC tagit del av.
Är det skolan som har misslyckats? Nej, snarare är det vårt ekonomiska system som börjar få effekt. Sedan 80-talet har nyliberala idéer genomsyrat ekonomi, politik, media och kultur. Det påverkar hur vi ser på oss själva, varandra och vad vi kan åstadkomma tillsammans.
Konkurrerande berättelser
Vi människor är speciella. Redan 14 månader gamla börjar vi hjälpas åt genom att räcka andra saker de inte når. Två år gamla börjar vi dela med oss av sådant vi värdesätter. Tre år gamla säger vi ifrån när andra bryter mot moraliska regler. Visst slåss och bråkar små barn, men det är gemenskapen som utmärker oss. Utan den är vi inget mer än ensamma apor.
Nyliberalismen bygger på en annan berättelse. Här är människor konkurrenter i en livslång kamp om ändliga resurser. Livet blir en tävling i att få högst betyg, komma in på rätt gymnasium, attrahera rätt partner, klara universitetet, få en prestigefylld praktikplats och buda på en fräsch bostadsrätt. Eventuellt samarbete är bara ett verktyg utan egenvärde - vi gifter oss för den ekonomiska trygghetens skull och tar en öl efter jobbet med kollegorna för att nätverka.
Problemet med experter
Marknadsekonomi är cynism. Genom att banka i oss bilden av människan som en egoistisk ensamvarg fick den oss att tappa tron på vår gemensamma kraft. Folkstyrets idé bygger på ett vi. Ungas attraktion till expertstyret skvallrar om en bristande förståelse för demokrati som ett samarbetsprojekt.
Men demokratin är inte ett medel för att uppnå ett högre mål. Det finns inget enkelt svar på hur ett bra samhälle ser ut. Just därför skulle ett expertstyre aldrig fungera - att styra ett land är inte som att lotsa en Viking Line-färja mot sin slutdestination. Deltagandet i processen är det värdefulla.
Tilliten i botten
Utöver att göda en blasé inställning till folkstyret har den nyliberala marknadsfundamentalismen raserat tilliten till politiken. Ett samhälle byggt på tävling skapar oundvikligen vinnare och förlorare. Förlorarna är arbetslösa, hittar ingen bostad eller offras i ett vinstjagande skolsystem. Ojämlikheten skenar och det gör ont att vara en förlorare i ett allt rikare samhälle.
Utan tillit och gemenskap frodas misstro och förenklade lösningar. Partier som Sverigedemokraterna växer. Vid en första anblick verkar SD:s hatiska politik värre än nyliberala alternativ, men den högerextrema populismen kan inte vara demokratens huvudfiende. Det var den nyliberala världsbilden som skapade det populistiska monstret.