Alliansen glömde utanförskapet i EU

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-11-18

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag försökte aldrig studsa i takt till Ebba Grön. Däremot tjöt Grisen Skriker genom risiga högtalare på en av skolfesterna i Bandhagen.

Om Karin Pilsäter i parallellklassen gillade punk minns jag inte. Folkpartiets ekonomiska talesman liksom många andra borde ändå lyssna på Thåströms lysande nya skiva, Skebokvarnsvägen 209.

”Det var vi som skulle stå längst fram när hela skiten bara sa pang pang pang” sjunger ex-punkaren i låten ”The Haters”.

Joakim Thåström hade musiken som utlopp för ilskan bland höghusen.

Frankrike hösten 2005 är ett annat land, en annan tid. Ändå finns det en frustration och ett hat som känns bekant. Utanförskapet i förorterna är en av Europas viktigaste frågor.

Det märktes inte när den borgerliga alliansen i går presenterade sin Europapolitik. Folkpartiets Cecilia Malmström talade lyriskt om privatiseringar och avregleringar. Inget av de fyra partierna nämnde de sociala klyftorna.

Däremot vill alliansen, liksom regeringen, öka polissamarbetet. På det området går det fort.

Om en månad är det EU-toppmöte. Det behövs knappast några Hogwartslektioner i spådomskonst för att gissa att terrorismen och förortsbråken kommer att debatteras. Frankrikes hårdföre Nicholas Sarkozy vinner redan röster på att kalla upprorsmakarna för ”slödder”.

Snart ska EU:s justitieministrar sy ihop en strategi ”mot radikalisering och rekrytering till terrorism”. Mer övervakning och polissamarbete är ett par av recepten.

Hittills har det saknats konkreta förslag för att bryta utanförskapet. EU:s planer för integration ryms på en handfull intetsägande sidor.

Alliansen vill inte ha mer.

Thomas Bodström och Jens Orback har ett bra tillfälle att komma med initiativ.

Skärp EU:s regler mot diskriminering, tvinga medlemsländerna att komma med tydligare åtgärder mot segregationen.

n?n?n

Det delade Sverige syns på andra sätt än i Frankrike.

En av de mest skrämmande statliga skrifter jag läst är ”Unga utanför”, SOU 2003:92. Utredaren Leif Linde berättar sakligt om de uppemot 30 000 ungdomar som hamnat utanför samhället. En tredjedel är födda utomlands.

Vad hände efter larmrapporten? Lite mer pengar till förortsskolorna. Ett ungdomsprogram från Lena Hallengren, men utan tuffa krav på kommunerna.

Däremot ingen ny storstadssatsning, trots att behoven är enorma.

Nu ser jag att miljöpartiet vill satsa på utsatta områden.

Peter Eriksson talar positivt om regeringens tidigare storstadsatsning. Han ekar därmed vad Göran Persson sa i våras, tyvärr utan några spår i höstbudgeten.

Utanförskapet blir en valfråga. Tänker socialdemokratin stå svarslös?

n?n?n

Den som tycker EU är tråkigt borde ha följt tisdagens debatt om de nya kemikaliereglerna, REACH. Heta känslor, snabba inlägg, barns hälsa mot kostnader för industrin.

Omröstningen i går gick inte fullt så illa som befarat. Ändå är många av kommentarerna överdrivet positiva. Minst lika viktigt som EU-parlamentets votering är kommissionens nya linje. Margot Wallström lyckades inte övertyga sina kollegor, som istället lägger sig nära industrin. Därmed blir det ytterst svårt att skärpa kraven på testning.

Nu gäller det att medlemsländerna tar fasta på de bra delarna av parlamentsyttrandet, som en skärpt utbytesprincip för farliga ämnen. Istället för att backa ytterligare när Angela Merkel ringer runt till sina nya kollegor.

Har Göran Perssons mobilbatteri tagit slut eller varför gör han inte mer?

Mats Engström

Följ ämnen i artikeln