Fuskande familj tjänade miljoner
En mamma och hennes två söner lurade Försäkringskassan på nästan nio miljoner kronor. I flera år har den nu 32-årige sonen fejkat en grav utvecklingsstörning.
Familjen har ljugit och påstått att 32-åringen inte klarat sin personliga hygien, att han haft ständigt behov av blöjor. Att han inte kunnat röra sig ute bland folk. Mamman har hela tiden påstått att sonen var som ett spädbarn och under läkarundersökningarna har han suttit tyst med ett gosedjur i famnen.
Under 14 år har bluffen pågått och familjen har fått ut assistans- och aktivitetsersättningar på sammanlagt 8,8 miljoner kronor.
Fick fängelse
Under senare år har Försäkringskassan fått in flera tips om familjens fusk som till slut polisanmäldes och i går föll domen. Mamman och hennes söner dömdes till fängelse för bidragsbrotten.
Domen innehåller en bitvis sorglig berättelse om en familj som under längre tid försörjt sig på brott. Att man dessutom utnyttjat trygghetssystemen gör det hela extra allvarligt. Assistansmiljonerna kunde ha gått till funktionsnedsatta med verkliga behov, men i stället för att satsa på de behövande har debatten bara handlat om fuskarna.
Till slut har alla blivit fuskare.
Bara fuskare
När statsminister Stefan Löfven, finansminister Magdalena Andersson och barnminister Åsa Regnér tagit upp assistansersättningen nämner de knappt de funktionshindrade barnens behov. I stället har ministrarna pratat om assistansfusket. I talarstolar och på presskonferenser har de beskrivit hur de vill stoppa bedrägerierna.
Den som lyssnar på regeringen kan tro att assistansersättningen i princip bara delas ut till fuskare.
I själva verket är de inte särskilt många och de minskar i antal. Under 2015 polisanmälde Försäkringskassan 38 fall av misstänkt fusk. 2016 var antalet polisanmälningar 32.
Skattefifflare
Skandalen är inte heller att det finns några fuskare, det finns det i alla system. Folk vab-fuskar, skattefifflar och svartjobbar, men det innebär inte att vi ifrågasätter vård av sjuka barn eller att vi vill lägga ner hela skattesystemet. Så hur kommer det sig att våra politiker tvivlar på assistansersättningen?
Kanske tycker de att den är dyr, kanske vill regeringen visa sig hård och regeringsduglig. I vilket fall är assistansersättningen ett sällsynt dåligt exempel och det är här vi har den verkliga skandalen. Med hänvisning till fusket har regeringen nämligen beordrat Försäkringskassan att strama åt utbetalningarna.
Det är därför sondmatade barn lämnas utan tillsyn. Det är därför människor med svåra funktionsnedsättningar får klara sig bästa de kan.
Det är rätt att straffa fuskare, men människor med verkliga behov ska inte dras med i fallet.