Flyktingkrisen försvinner inte
6 NOVEMBER 2015. Flyktingkrisen
De senaste dagarna har larmen avlöst varandra. Migrationsverket säger att systemen är överbelastade och varnar för att tusentals nya flyktingar kan vara på väg till Sverige. Stefan Löfven talar om ett ansträngt läge och Magdalena Andersson om att vi inte har mycket kapacitet kvar.
Trelleborgs kommun vädjar om stöd från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och på Migrationsverket uppdateras listorna på gymnastiksalar som skulle kunna användas som evakueringsboenden.
Det finns en ny desperation i tonen från det officiella Sverige. Och i går eftermiddag kallade migrationsminister Morgan Johansson till presskonferens för att meddela att det inte längre går att garantera boende för de som kommer hit på flykt undan krig och förföljelse.
Vill att fler åker någon annanstans
Johansson hycklade inte med att han ville att det beskedet ska stoppa människor från att söka sig till vårt land.
– Jag hoppas på en dämpande effekt, sa Johansson.
I klartext, Johansson vill att fler flyktingar ska åka någon annanstans. Kanske hoppas han också att andra länder ska ta ett större ansvar. Det är tveksamt om det kommer att fungera.
De slutar inte att komma
EU har misslyckats med att skapa en gemensam politik för att möta flyktingkrisen. Beslutet om – på tok för små – bindande kvoter är ännu bara ord på ett papper, och ingenting tyder på att EU:s ledare tillsammans tänker axla det ansvar dagens kris innebär.
I förlängningen blir det ett hot mot hela samarbetet. Det är precis i situationer som denna en institution som EU prövas.
Flyktingarna kommer nämligen inte att försvinna, de kommer inte att sluta komma över haven och de kommer inte att sluta komma till EU.
Att säga att Sverige – och EU – måste stå upp för asylrätten och ta ansvar för att ge människor skydd, drägliga levnadsförhållanden och en möjlighet att komma in i samhället kan framstå som naivt. Ett utslag av blödande hjärtan och allmän välvilja.
Krisen Europas största utmaning
I själva verket är det precis tvärtom. Det naiva är att hoppas att problemen och krisen ska försvinna om vi förnekar dem, om vi sätter upp taggtråd eller hoppas att människor ska stanna där de är.
Varje tid måste möta sina egna utmaningar, och just nu är flyktingkrisen Europas största utmaning. Den behöver lösas tillsammans om EU-samarbetet alls ska ha en mening.
Situationen i det svenska mottagningssystemet är verkligen kritiskt. Myndigheter, kommuner och frivilliga sliter för att få det att fungera, därför att det måste fungera.
Vi i Sverige måste göra vår del, men också andra måste göra sitt.
Det är faktiskt det enda realistiska i vår tid.
Det flyr de från – och så många får stanna i