Bra med nya ministrar – men vad ska de göra?
Förväntningarna på dagens regeringsombildning var stora. Regeringen är i akut behov av ny energi efter kaoset i Miljöpartiet och en längre tid med usla opinionssiffror.
Det är överlag kompetenta och stabila personer som Stefan Löfven utsett till nya ministrar. Om det kommer leda till en politisk nystart återstår dock fortfarande att se.
Peter Eriksson
Tidigare MP-språkröret Peter Eriksson blir bostadsminister, vilket är ett bra val. Eriksson har erfarenhet från både riks- och kommunalpolitiken, något som är en fördel i dessa frågor. Eriksson har en stark egen plattform och förmåga att nå ut. För att lyckas krävs dock leverans i ett ytterst svårt politiskt läge – och Eriksson har inte lång tid på sig.
En post som har saknats i regeringen är EU-minister. Portföljen försvann samtidigt som dramatiken i EU-samarbetet bara blivit allt mer akut. Unionen står inför stora problem och hanteringen av finanskrisen och flyktingkatastrofen är frågor som kräver tydlighet av Sverige och kraftfull diplomati. Nu får tidigare statssekreteraren Ann Linde en ny roll som EU- och handelsminister. Det är vettigt och rätt tänkt.
Krångligt
Mindre lyckad är uppdelningen av klimat- och miljöpolitiken i två poster. Isabella Lövin stannar på UD, behåller biståndsfrågorna och kliver in i papperskonstruktionen vice statsminister – samtidigt som hon ska ansvar för det internationella klimatsamarbetet. På miljödepartementet blir ny chef miljöpartisten Karolina Skog, med erfarenhet från kommunpolitiken i Malmö där hon är mycket uppskattad. Det är inget fel på någon av personerna, men konstruktionen låter krånglig och otydlig.
Samordning
Energiminister Ibrahim Baylan blir även samordningsminister, och kommer därmed jobba nära statsminister Stefan Löfven på statsrådsberedningen. Han får också ett uppdrag att vara någon slags jämlikhetsminister, med fokus på integration och ökande klyftor. I den bästa av världar bidrar Baylans nya roll till att Lövens stab som idag domineras av riskminimerande tjänstemän nu orkar lyfta sig ideologiskt – och att det tillåts påverkar både politik och kommunikation.
Ylva Johansson, som är ett av regerings starkaste kort får den nya titeln ”etableringsminister” jämte det tidigare uppdraget som arbetsmarknadsminister. Mikael Damberg blir av med handelsfrågorna för att i stället fokusera på att skaka fram ”fler enkla jobb” – vad nu det betyder. Framtidsminister Kristina Persson lämnar regeringen, vilket inte är förvånande då hon inte gjort något större avtryck.
Låg energi
Regeringens problem har varit låg energi, ideologisk otydlighet och brist på konkreta svar på tidens brännande frågor som är bostadskris, integration, skolans sjunkande resultat och migrationen. De personer som i dag utsågs till ministrar är kompetenta, och det gick att spåra ökade ambitioner i en del av det statsministern sade.
Samtidigt så kommer ett gäng nya ministrar inte att automatiskt leda till den nystart som behövs. För detta krävs även ny politik. Den pressträffen ser vi fram emot.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.