Stockholm lägger ut dimridåer om vaccin
Valde vårdpersonal framför de allra sköraste
Febern river i kroppen. Termometern visar 39,3. För åtta timmar sedan fick jag Astra Zenecas vaccin. Trots att jag är ung och frisk, trots att riskgrupperna står på kö.
I december kom Folkhälsomyndighetens prioriteringsordning. De med störst risk att dö skulle skyddas först, och äldreboenden fick sprutor inför stora pressuppbåd. Men sedan hände något. De tre största regionerna, Skåne, Göteborg och Stockholm valde att vaccinera anställda på bred front istället för de äldre, ofta multisjuka med hemtjänst.
Resultatet är ett medicinetiskt haveri.
I februari var 70 procent av de vaccinerade i Stockholm under 70 år. De senaste siffrorna visar att endast fem procent av personer med hemtjänst fått två doser, jämfört med sjuttio procent i region Halland, Gotland och Värmland. Stockholm ligger däremot i topp när det gäller vaccinerad personal på sjukhusen.
I januari erbjöd Norrtälje sjukhus vaccin till väktare med svajiga förklaringar att de kan råka vara patientnära ibland. Även chefer och administrativ personal hade erbjudits vaccin. Chefläkaren vägrade svara på om hon tagit emot vaccin med hänvisning till sin egen patientsekretess.
Och än värre – många kliniker har vaccinerat personal som nyligen genomgått covid-infektion, vilket "är helt onödigt" enligt Helena Hervius Askling från Infektionsläkarföreningen, som förra veckan uppmanade FHM att förtydliga detta.
Enormt många dyrbara doser har slösats på redan immun personal.
Som argument för att prioritera oss unga och friska anförs att man vill undvika smittspridning inom vården. Men vaccinen är studerade och godkända för att mota svår sjukdom och död.
Förhoppningen är att en vaccinerad person smittar mindre om hen blir infekterad, men vi vet inte säkert. Vaccinerade vårdanställda måste ändå ha alla skyddskläder och stanna hemma vid minsta symptom. Endast 35 personer under 40 år har dött av covid i Sverige.
De sa att vården kan kollapsa, och därför måste anställda vaccineras. Vården har inte kollapsat, den stod pall genom våg ett och två utan personalvaccin. Men de allra äldsta dör fortfarande, i väntan på vaccin.
Jag läser ett inlägg från en arg akutläkare i Stockholm, som skriver att de kastar vaccindoser för att de fått mer vaccin än de vad de kan ge. Akutläkaren menar att det är medias fel, man vågar inte vaccinera andra som är utanför priogruppen. Varför de inte vaccinerar alla gamla som står på kö framgår inte.
Jag får mejl från ordförande för Seniora Läkare som berättar att många medlemmar hört av sig till honom med ilska och besvikelse. Medicinska sekreterare har vaccinerats, men inte läkarnas patienter. PRO är, med all rätta, rasande.
Jag läser ett mysreportage om gymnasiestudenter i Täby som ska på vårdpraktik senare i vår som har vaccinerats. Ingenstans i artikeln ställer journalisten frågan om de gamla och sjuka i Täby fått sina vaccin.
Region Stockholm har upprepade gånger lagt ut dimridåer om att man fått färre doser än andra. Till slut erkände man att det var just en politisk prioritering: man valde vårdpersonal framför de allra sköraste.
Motvilligt tog jag emot min personaldos. Jag känner mig som en hycklare, vill hellre ge det till någon av mina patienter, men jag gör som jag blir tillsagd. Folkhälsomyndigheten har efter att ha sett det katastrofala resultatet skärpt tonen mot regionerna och uppmanat till mycket tydligare prioritering av de äldre. Samma dag som min feber skjuter i höjden pausas personalvaccineringen i Stockholm.
Man svek de äldre under våren, när allt fokus och skyddsutrustning koncentrerades till sjukhusen. Äldreomsorgen glömdes bort. Nu har man gjort samma sak en gång till, fast med vaccinen. Synen på gamla människors liv och värde har inte förändrats. Ansvar måste utkrävas.
Störst risk att dö måste vaccineras först.