Tegnell får inte tappa greppet
Stort ansvar läggs på anhöriga
Idrottsindustrin och kulturarbetarna får ursäkta men frågan är om inte den restriktion som avskaffas i dag har varit den tyngsta att bära. Förbudet mot besök på landets äldreboenden har skiljt livskamrater från varandra och det har förstört banden mellan generationer. Det har dessutom slagit mot människor precis i den livssituation som kanske är känsligast av alla.
Ensamhet är ett samhällsproblem. Det senaste halvåret har gjort allt mycket värre.
Ingen borde kunna känna annat än lättnad över att besöksförbudet nu upphör. Ändå finns oron. Nyheterna om ökad smittspridning har duggat tätt de senaste dagarna. Högskolestudenter som firat att de har börjat sin utbildning, ishockeylag som suttit för nära varandra i omklädningsrummet och skolor som fått stänga. Kluster överallt.
De äldsta drabbas värst
Dessutom visste vi redan från början att viruset skulle drabba de äldsta hårdast. Nästan 4 000 av de som sjukdomen dödat i vårt land har varit över 80 år. Många bodde på just äldreboenden. När anställningsvillkor förhindrar sjukskrivningar och resurserna fattas har det inte hjälpt med besöksförbud.
Ändå är det nu personalen som nu ska förhindra en andra våg på landets äldreboenden. Det blir deras ansvar att få anhöriga att upprätthålla sunt förnuft, god handhygien, fysisk distans och allt det där andra vi fått lära oss.
Den svenska coronastrategi som Anders Tegnell givit ett ansikte har vilat på två hörnstenar. För det första ska de åtgärder som sätts in ha effekt. Inga drastiska ingrepp för signalvärdets skull.
För det andra ska åtgärderna vara uthålliga. Vi ska kunna leva med restriktionerna så länge som det krävs.
Kloka utgångspunkter
När vi skalar bort nationell prestige och politiska överdrifter håller de flesta med om att det är kloka utgångspunkter.
Samtidigt finns alltid en önskan att få veta när det ska ta slut. Redan i slutet av mars fick den tidigare vice riksbankschefen Kerstin Hessius stort utrymme när hon krävde ett stoppdatum för restriktionerna. I slutet av mars var det moderatledaren Kristerssons tur att kräva ett stopp, oklart för vad.
Som om viruset lät sig styras av politiska beslut.
Frågan är, håller Folkhälsomyndigheten och regeringen på att ge efter för kraven? Är det verkligen rätt tid att diskutera mer publik och mindre restriktioner just när smittan ökar? Kommer kraven snart att istället handla om nya regler och begränsningar? Och hur kommer vi att reagera då?
Anhöriga och vänner till dem som lever på landets äldreboenden har fått chansen att visa att folkvett och sunt förnuft fortfarande kan begränsa smittan. Det är ett stort ansvar.
Det handlar om liv eller död.
Är tiden för att upphäva restriktioner rätt? Och vad ska regeringen och myndigheterna göra om smittspridningen ökar igen? Chatta med Ingvar Persson. Chatten startar klockan 9.00 men det går bra att skriva redan nu.
Denna chatt är stängd.
Klockan har passerat halv och jag vill verkligen tacka för alla inlägg, både de jag hunnit publicera och alla andra. Diskussionen lär fortsätta.
Hej Bekymrad.
Jag förstår oron. Å andra sidan ska vi kanske ha i minnet att ett argument för att förbjuda stora arrangemang faktiskt var att de ledde till resande. Nu är ju den restriktionen ändå borttagen. Och visst kan det vara svårt att förstå att en orienteringstävling i skogen skulle utgöra en stor risk. Vi får nog fortsätta att brottats med de här frågorna.
Personligen tycker jag det är vansinnigt att ändra på 50-personersgränsen. Möjligen kan man göra undantag för elitidrott i högsta och näst högsta serierna samt för stora produktioner, men att släppa det helt i idrottssverige tror jag är en riktigt dålig idé. Där handlar det ändå om"fritidssysselsättning" och barnidrott som inte innefattar någon ekonomi i större utsträckning och det borde hålla stängt. Låt barnen träna o spela matcher men håll det publikfritt och säg nej till cuper.
Bekymrad1 okt 2020Hej Nine.
Precis som du skriver är det nog ett problem om signalerna från myndigheterna upplevs som otydliga. Uthållighet och konsekvens är viktiga.
Samtidigt måste vi acceptera att människor och branscher har svårt att gå med på regler som är ologiska. Att ordningslagen plötsligt gör att restauranger måste tömmas om en artist kliver in på scenen är ett sådant. Det måste man nog komma till rätta med.
Det blir så dubbelt när de å ena sidan står och säger:” Håll i, håll ut!”, för att i nästa stund häva olika restriktioner.
I samma stund som restriktioner hävdes till sommaren tolkade många det som att nu var det värsta över. Folk slappnade av än mer när den dagliga informationen från regering och FHM tunnades ut.
Nej, ”Håll i, håll ut” för sjutton, så är chansen större att träffa sina nära och kära på andra sidan detta elände!
Nine1 okt 2020