Nördbaroner vet inte vad som är coolt

Kostsamma  projekt Miljonbröllop i specialsydda ”Sagan om ringen”-kostymer, satsa pengar på att framställa kött artificiellt, utveckla rör att transportera passagerare i kapslar eller att investera pengar i rymdteknologi är bara exempel på vad de superrika i Silicon Valley gör med sina förmögenheter. Att ge sina anställda vettiga villkor är inte lika självklart.

18 augusti 2013

De superrika

Sean Parker var med och grund­ade fildelningstjänsten Napster. Han gick vidare och blev Facebooks första vd. I filmen ”The Social Network” spelar Justin Timberlake en snabbpratande version av ­Parker som tidigt ser potentialen

i Facebook och förvrider huvudet på grundaren Mark Zuckerberg.

– En miljon dollar är inte coolt, vet ni vad som är coolt? säger Parker.

– Nej.

– En miljard dollar.

Och Zuckerberg tystnar.

I dag är Sean Parker just miljardär. Han gifte sig i juni och Mark Zuckerberg var inte där. Det var däremot ­artisten Sting samt trummisen i Metallica.

Vem sa att internet inte förde männi­skor samman?

Det är onekligen en ny värld när Sting och Metallica går på samma fest.

Bröllopet som skildras i detalj i nya numret av Vanity Fair orsakade kontrovers. Parker byggde storslagna ruiner, vattenfall och gigantiskt dansgolv i den fridlysta skogen i Kalifornien. Mitt bland sällsynta jätteträd.

Kostymdesignern från ”Sagan om ­ringen” tillverkade kläder till samtliga 364 gäster och bröllopet anklagades för att ha kostat 10 miljoner dollar och varit ett smaklöst miljöhotande fantasy-spektakel med Game of thrones-tema.

Sean Parker demen­terade. Temat var ”Sagan om ringen” – inte ”Game of ­thrones” – och ­bröllopet hade kostat 4,5 miljoner dollar. Dess­utom hade han fått lov från markägaren att ­bygga upp sin fantasy-fantasi. Parker ställde in sin smekmånad för att skriva en bloggpost på 9 000 ord där han försvarade sig själv samt liknade media vid den elaka draken i Tolkiens Bilbo.

Drake eller inte: Vad de nya superrika nörd­baronerna i Silicon ­Valley gör med sina pengar har uppmärksammats allt mer i media. Men inte för att alla blir Bride­zilla från urskogen som Sean Parker. Hans kollegor ägnar sig snarast åt ting som att odla hamburgare i provrör, leta ädel­metall på asteroider och utveckla far­koster som kan ta sig från Los Angeles till San Fransisco på trettio minuter.

Förra veckan visade Googles Sergey Brin upp det artificiella kött som han har utvecklat för egna pengar. Elon Musk, som tjänat sina miljarder på Paypal annonserade planer på att utveckla ett förseglat rör genom vilket man kan skjuta passagerare i kapslar och Jeff Bezos, grundaren av Amazon, investerar i rymdteknologi.

Där en tidigare generation superrika som Bill Gates och Warren Buffett ­plöjde miljarder in i att bekämpa spädbarnsdödlighet och malaria har dagens teknik­industrimiljardärer en annan plan, skrev Financial Times.

De vill skapa helt nya industrier. De flesta av dem tjänade sina pengar på enklare ting som e-handel, nu vill de bli rymdingenjörer.

– En miljard dollar är inte coolt, vet ni vad som är coolt?

– Nej.

– Att resa till Mars.

Internetentreprenörerna vill, enligt F­inancial Times, nu övergå till att ”lösa mänsklighetens stora problem”.

Det är väl utmärkt, men de kunde gott och väl lägga lite energi på att lösa sina egna också.

Amazons företagsmodell i Storbritannien bygger exempelvis på att de ­anställda går på kontrakt som inte garanterar dem någon inkomst alls.

Däremot måste de vara tillgängliga att jobba när som helst.

Inuti företagets gigantiska lager an­vänder ledningen gps-sändare för att hålla koll på sina arbetare och om du bryter mot någon av företagets regler, som att prata med en kollega, eller gå från jobbet tidigt kan du få sparken. Tre regelbrott och du förlorar jobbet.

Ledningen tar tiden på de anställdas toalettbesök och den lilla staden ­Rugeley som var så överlycklig över att framtidsföretaget Amazon ville för­lägga sitt lager där, hatar nu i hög grad internet­jätten.

De utlovade ”framtidsjobben” innebar snarast ”tillbaka till feodalsamhället”.

Att Amazon likt många andra stora ­internetföretag knappt betalar skatt ökar inte heller dess popularitet.

Och här någonstans är vi framme vid problemets kärna.

Författaren Evgeny Morozov har skrivit om att internet­baronerna styrs av en ideologi som han kallar för ”lösnings-ism”. Lösnings-ismen ­säger att varje komplext problem har en teknisk lösning som det bara är att komma på. Kruxet är förstås att det inte är en neutral hållning, utan en ideo­logi.

Har vi miljöproblem på grund av vår höga köttkonsumtion: uppfinn artificiellt kött!

”Ingenting är omöjligt” som den här ­typen av entreprenörer alltid säger.

Men att lägga om vår diet till att konsumera mindre kött: det är alltid just ”omöjligt”.

Att betala skatt

och ha vettiga villkor för sina anställda likaså.

– Att resa till Mars – ­det är inte nödvändigtvis coolt. Vet ni vad som är coolt?

– Nej.

– Att ta ansvar för sina egna handlingar.

Följ ämnen i artikeln