Miliband, en ny sorts Thatcher
14 APRIL 2013. Thatcher är död
Den glättiga sången ”Ding, dong häxan är död” från filmen ”Trollkarlen från Oz” har plötsligt klättrat upp till plats nummer ett på brittiska Itunes. Musikallåten från 1939 har återvunnit sin popularitet efter att den 87-åriga Margaret Thatcher gick bort i en svit på lyxhotellet Ritz tidigare i veckan.
Att köpa en fånig, nästan 80 år gammal musikallåt må vara ett typiskt brittiskt ironiskt sätt att protestera mot en politik som slog hårt mot de svagaste.
Det är likväl osmakligt.
Och det hade framförallt inte skett om Margaret Thatcher varit en man.
Inte heller får det thatcherismen att rinna av det brittiska samhället om nu det är målet. Den som däremot har tänkt mest på hur Storbritannien ska kunna ta sig bortom Thatchers arv är också en av de första att uttrycka sin respekt:
– Hennes ekonomiska projekt var så kraftfullt just för att det också var moraliskt, säger de brittiska socialdemokraternas ledare Ed Miliband.
Ed Miliband pratar gärna om Thatcher. Och ställer än hellre hennes starka övertygelse mot den nuvarande konservative premiärministern David Cameron.
Cameron försökte ”göra en Reinfeldt” och föra sitt parti mot mitten. Men han har nu trillat tillbaka i en soppa av skattesänkningar för miljonärer, hårdare tag mot invandrare och hot om att Storbritannien ska lämna EU.
Så hade Thatcher aldrig svängt. Thatcher visste man var man hade. Och det vet man faktiskt också med Miliband.
Han är den ende socialdemokratiske ledaren i Europa som kan sägas ha ett tydligt projekt. Man vet precis vad han vill åstadkomma. Inte nödvändigtvis hur.
Men vad.
Miliband gör också en annan grundanalys av det politiska läget än de andra S-ledarna.
Inklusive Stefan Löfven.
Precis som Margaret Thatcher var övertygad om att den ekonomiska krisen på 1970-talet krävde en helt ny typ av politik och en helt ny typ av beslutsamhet från en helt ny typ av ledare (henne själv ...) tror Miliband att den pågående finanskrisen har förändrat allt.
Och därför krävs en helt ny socialdemokrati (hans egen ...).
Milibands analys bygger inte på att han är mer vänster än andra S-ledare. För det är han inte.
Den bygger på att han är övertygad om att vår tid kräver ”reformduglighet”. Inte bara ”regeringsduglighet”.
Det är lätt att glömma att Storbritannien är mycket mer beroende av finansbranschen i östra London än vad USA är av Wall Street.
Margaret Thatcher gick längre än Ronald Reagan.
Londons siluett är i dag fullständigt dominerad av bankernas stålpalats. Här gick solen också upp och ner över den brittiska ekonomin.
London är även en av västvärldens mest ojämlika städer. Det hänger ihop.
60 procent av de ökade klyftorna de senaste tio åren beror enbart på finansbranschen.
Den svenska medelklassen med sina låga räntor, isolerade hus, betalda föräldraförsäkringar och billiga dagisplatser kan antagligen inte ens greppa hur hårt pressad deras brittiska motsvarighet är.
Medelklassen har blivit en av de stora förlorarna på den utveckling som Margaret Thatcher startade.
Svenska 30-åringar med universitetsutbildning och jobb förväntar sig att kunna bo i en egen lägenhet. Inte hyra ett möblerat rum i ett hus där de delar badrum med tre andra. Det fanns en tid när brittiska lärare eller statstjänsteman kunde köpa ett hus, köra ny bil och åka på semester med familjen till södra Frankrike. Den tiden är förbi. De superrika har pressat upp fastighetspriserna i London till sådana nivåer att även advokater och läkare har svårt att slå sig in på bostadsmarknaden.
När en socialdemokratisk ledare som Ed Miliband säger att han ska stå upp för dem som tjänar mindre än motsvarande en miljon svenska kronor om året säger det allt om ekonomins struktur: Det är de superrika mot resten.
Alla vet om det.
”Timglasekonomi” kallas det. Jobben har skapats i toppen: finansbranschens välbetalda grå kostymer i sina glas och stålpalats runt Liverpool Street. Samt i botten: kvinnorna och invandrarna i den allt större lågbetalda tjänstesektorn.
Det är detta som Ed Miliband vill ändra.
– Vi måste ha banker som tjänar ekonomin, inte en ekonomi som tjänar bankerna.
I princip handlar det om att bygga om hela det brittiska samhället. Konkret handlar det om att reglera banker, öppna dagis, höja minimilönerna och skaffa sig en näringspolitik som inte bara sysslar med att underlätta för finansmännen att ge varandra bonusar.
Detta är lika radikalt i dag som Margaret Thatchers projekt var för 30 år sedan. Moralen i filmen om trollkarlen från Oz är att Dorothy inte alls hade behövt leta upp häxan och kasta en hink med vatten över henne.
– Du behöver bra slå ihop hälarna på dina skor tre gånger, förklarar den goda häxan Gilda.Då hade du kommit hem.
– Men varför sa du inte det? undrar Dorothy.
– Du hade inte trott mig.
I någon mån gäller det även Europas socialdemokrati. Den stirrar sig blind på sina politiska fiender och har svårt att tro att den besitter kraften att förändra samhället alldeles i sig själv.
Och faktiskt har gjort det hela tiden.