Fred är attack – på krigsspråk
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vapenvilan i Libanon varade knappt en vecka. Under lördagen attackerade Israel libanesiska Bekaadalen. Det var den första större sammandrabbningen mellan israelisk militär och Hizbollah sedan eldupphör utlystes. ”Smärre incidenter” som det heter på krigiska har skett tidigare i veckan då israeliska soldater skjutit ihjäl fyra personer som pekats ut som medlemmar av Hizbollah.
Libanons premiärminister protesterade mot flygräden över Bekaadalen. FN:s generalsekreterare Kofi Annan slog fast att det israeliska angreppet var ett brott mot vapenvilan och resolution 1701. Också den svenske utrikesministern Jan Eliasson har protesterat.
Israel försvarar räden med att den syftade till att avväpna Hizbollah. Premiärminister Ehud Olmert har förklarat att Israel även i fortsättningen tänker utföra liknande ”defensiva” räder. Därmed står den israeliska tolkningen av FN-resolutionen klar.
Nyspråket vet inga gränser. Fred är krig. Eldupphör är flygattacker. Tillbakadragande är invasion.
Inte märkligt att det är svårt att få fram soldater till den internationella FN-styrkan. Frankrike som drivit idén och ska leda styrkan tycks också tveka. Mandatet är än så länge för oklart, lär Jacques Chirac ha meddelat Kofi Annan.
Sverige bör i rådande läge lägga sina resurser på det humanitära biståndet. Givarkonferensen i slutet av augusti är angelägen.
Förhoppningsvis kan Sverige återta sin forna aktiva roll i Mellanösternpolitiken. Varför inte göra gemensam sak med det finska EU-ordförandeskapet och med Norge som kan agera än mer självständigt?
Skapa ett nordiskt fredsinitiativ som bygger på dialog och diplomati i stället för på bomber. Använd den utlovade fredsmiljarden som nämns i det socialdemokratiska valmanifestet till en politisk fortsättning på det humanitära biståndet i Mellanöstern.
Alltmedan omvärldens blickar är riktade mot det sönderbombade Libanon håller Gaza och Västbanken på att sjunka ned i en allt djupare misär. Nästan dagligen gör israelisk militär räder som krossar hus och människoliv. I helgen kidnappades ännu en politiker – den palestinska vice premiärministern Nasser al-Din al-Shaer. Minst 8 ministrar och 26 parlamentsledamöter sitter fängslade. Talmannen togs tillfånga för någon vecka sedan. Med vilken rätt kan ett land ta ett annat lands folkvalda politiker?
Det är de moderata Hamasmedlemmarna, de som vill gå den politiska vägen, som kidnappas. Helgens tillfångatagande blev ännu ett avbräck i den politiska processen. President Abbas och premiärminister Haniyeh hade just påbörjat förhandlingar om en samlingsregering mellan Fatah och Hamas.
I juni, när de båda rörelserna var överens om Fångarnas dokument, kidnappades den israeliska soldaten. Israels svar blev fullt krig mot Gaza och massingripanden mot palestinska politiker.
I förra veckan, under den sköra vapenvilan, avvärjdes ett israeliskt mordförsök på Hamasledaren Kahled Mashaal. Israel har upprättat dödslistor över palestinska toppolitiker.
Statsterrorism kallas demokrati.
Ockupation kallas självförsvar. Folkrättsbrott kallas säkerhetsåtgärd. Förtryck kallas fredsinitiativ.
Så lyder grammatiken för den starkes rätt.