Enhetlighet på gränsen till enfald

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-01-20

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Veckan börjar i ett gråmulet Göteborg. Västkustvintern är sig lik. Det regnar i alla fall inte.

Jag diskuterar internationaliseringen med Handelsavdelningen. Facket tänker skärpa sina krav på kollektivavtal. I dag kommer alldeles för många arbetsgivare undan, och Handels har ofta valt att inte bråka. Nu är det slut på det.

Erfarenheterna från Byggnads konflikt i Vaxholm talar sitt tydliga språk. Om inte de fackliga organisationerna försvarar de grundläggande spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden försämras villkoren snabbt.

Arbetsgivarorganisationerna, i andra sammanhang angelägna om att lyfta fram sin lojalitet mot kollektivavtalssystemet, skulle kunna göra en insats. Sätt press på de företag som försöker vinna fördelar genom att smita från avtalen.

I varuhuset Femman blir jag tilltalad av en ung blond kvinna. Hon kommer från Rädda Barnen och vill berätta om handel med kvinnor och barn. I det nya Europa blommar prostitutionsindustrin.

När marknaden får råda blir handel med arbetskraft mycket lätt handel med människor.

Medan jag besökte Sveriges framsida rånade två personer Posten, eller Svensk Kassaservice, i Högdalen. Det är bara ett halvår sedan det hände senast. En av rånarna slog sönder glasrutan vid disken med en yxa medan den andra väntade utanför i en bil.

I veckan presenterade Brå statistik som visar att stöldbrott faktiskt minskar. Främst lär det bero på att bilarna inte längre kan stjälas, i alla fall inte av vanliga småtjuvar. Däremot stiger antalet rån.

Förra året genomfördes 9Ì´0;400 rån. Dessutom får polisen in allt fler anmälningar om våld, våldtäkter och misshandel.

Personalen på Posten i Högdalen sitter kvar bakom precis likadana glasrutor som de rånaren krossade med sin yxa. De vill inte tala om rånet. På små lappar i lokalen ber de kunderna respektera detta.

Jag förstår dem.

I regeringskansliet har allt färre av de politiskt anställda erfarenhet av traditionella arbetaryrken eller fackliga förtroendeuppdrag. Allt fler har å andra sidan utbildning i juridik eller ekonomi.

–Om man varit journalist tidigare, rörmokare eller civilingenjör tror jag inte är det som avgör, sa Göran Perssons statssekreterare Jan Larsson, själv ekonom.

På den punkten har Jan Larsson säkert fel. Chansen att en rörmokare skulle kallas till kanslihuset i något annat ärende än att laga en läckande kran är obefintlig.

Det spelar ingen roll hur stor erfarenhet han eller hon har av folkrörelsearbete i fack eller parti.

Vägen till kanslihuset går via studentförbund och prestigutbildningar. Politiken håller på att förlora sina rötter i folkrörelserna och sin ställning som plattform för de maktlösas revansch. Numera förväntas väl den ske i tv:s dokusåpor.

Politiker i olika partier blir alltmer lika varandra, och allt mer lika andra beslutsfattare i förvaltning och näringsliv.

En enhetlighet som alltför ofta gränsar till enfald.

Så fick då till sist Tony Rickardsson sitt pris. Två stycken till och med. Jerringpriset och som årets manlige idrottare.

Om det var rätt pristagare?

Det är väl säkrast att överlåta den frågan åt Jonas Karlsson på SVT-sporten. Han vet ju ...

Att Rickardssons priser sände en glädjevåg genom Sverige kan dock ingen tvivla på. Kanske kände vi igen oss när han citerade sin pappa:

–Det där grejar du aldrig, ska Stig Rickardsson ha sagt.

Ett uttalande som bara måste motbevisas.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln