Det är fattigdomen vi måste bekämpa
Publicerad 2015-04-01
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det vi har är ett u-landsproblem. Som vi försöker lösa med verktyg som passar rika länder.
Marian Mandache är chef för organisationen Romani Criss, som jobbar med mänskliga rättigheter för romer. Han är själv rom och känd opinionsbildare i Rumänien.
Vi ses på Marians kontor bakom en
gallergrind i centrala Bukarest. En av de anställda har just tänt en liten grill på
gården och ska bjuda på födelsedagsfika. Han bjuder på saltgurka med senap.
Romani Criss startade på 1990-talet
efter regelrätta pogromer.
Det hände att folk samlades för att bränna ner den romska delen av byn, misshandla människor och fördriva de boende. I dag är läget bättre men rasismen sitter djupt. Ändå är Marian Mandache i grunden hoppfull.
– Kina och Indien lyfter 100-tals miljoner ur fattigdom. Sex miljoner romer är inget oöverstigligt problem.
”Inte förhandlingsbar”
Rumäniens arbetsmarknadsdepartement ligger i en sliten byggnad från kommunisttiden. Ministern Rowena Plumb verkar hjärtligt trött på debatten i Västeuropa.
– Rätten till fri rörlighet är inte förhandlingsbar.
Politiken för romer bygger på fyra områden: jobb, hälsa, boende och utbildning. Rumänien har ansökt om flera hundra miljoner euro ur EU:s fonder.
Problemet är bara att pengarna inte kommer fram. Det är långt mellan Bryssel och den identitetslöse romen på Rumäniens landsbygd. EU gör i dag inte tillräckligt för att korta det avståndet.
Hur ska vi då kunna hjälpa tiggarna på Sveriges gator?
Den viktigaste förklaringen till situationen är fattigdomen i Rumänien. Men diskrimineringen av romer känner inga landsgränser.
Simona, som bodde i ett romskt tältläger i Högdalen var i tredje månaden när hon fick missfall förra året. Ambulansen kom, men sen blev det problem.
– Jag sa till dem att det är akut, att hon blöder. De frågade mig vem som ska betala, sa Simonas man Dragosh till SVT.
Till slut blev Simona inlagd över natten under hot om inkasso.
I efterhand heter det att alltihop egentligen var ett missförstånd. Gravida och barn i Rumänien har rätt till ett gratis sjukförsäkringskort, som gäller i övriga EU, men som många andra romer hade Simona inget kort.
Parallellt samhälle
I Sverige börjar nu ett parallellt samhälle, där människor saknar rättigheter, växa fram. I södra Europa har romer länge levt så.
Varje lösning måste börja med insikten att fattigdom inte bara är en fråga om pengar. Det handlar om maktlöshet, brist på självförtroende och kunskap. Fattigdom berövar människor tron på att livet kan bli bättre.
Nya generationer kan inte tillåtas växa upp till detta.
Nu behövs ett samtal om riktiga lösningar. Frågorna är svåra. Men vi har försökt formulera utgångspunkter och några konkreta förslag.
Kanske kan det bidra till en bättre diskussion.
Grunden för alla politiska svar måste vara att romerna ska bli en del av samhället. Antingen i Rumänien, eller om de så vill i Sverige.
De EU-migranter som befinner sig vårt land måste ges rätt till sjukvård som inte kan vänta.
Samtidigt kan vi inte tillåta att kåkstäder växer fram. Kommuner behöver få större möjligheter att ta bort olagliga bosättningar samtidigt som det måste skapas fler alternativ som akut ger tak över huvudet.
Sverige och Rumänien behöver samarbeta betydligt närmare. Frankrike har exempelvis regeringstjänstemän i Bukarest som arbetar på plats, det borde även Sverige ha. Samtidigt behöver vi ta hjälp av rumänska myndigheter, som polis och socialtjänst, i Sverige.
Romer i Europa lever ofta under villkor som påminner om utvecklingsländer. Men inom EU kan vi i dag inte använda oss av biståndsmedel och institutioner som Sida för att lösa problemen. Det borde vi ändra på, framför allt när det gäller att utnyttja den stora kunskap vi har kring utvecklingssamarbete.
Pengar till samarbete
Det stora svaret är att fattigdomen måste utrotas. De program som nu förbereds ser bra ut på pappret men pengarna
riskerar att fastna i byråkratin. Sverige bör erbjuda hjälp från våra myndigheter direkt till Rumänien. Svenska Skatteverket är bland de bästa i världen, Sveriges kommuner och landsting kan allt om samhällsplanering och Socialstyrelsen är experter på hälsovård. Det som behövs är nya regler och pengar till samarbete.
Slutligen kan var och en av oss bidra, själva eller genom de föreningar som arbetar med frågorna i Rumänien och i Sverige.
Rickard Klerfors från föreningen Hjärta till hjärta, med rötter i frikyrkan, har stor erfarenhet av att arbeta både
i Rumänien och som volontär för hem-lösa EU-migranter i Linköping. Det är med hans hjälp vi haft möjlighet att komma in i de romska byarna.
Det viktiga, säger han, är att vi börjar se på varandra som människor.
Av alla hundratals romer Rickard Klerfors träffat i Linköping är det bara två som inte helst velat åka hem till familjen i Rumänien.
– Klart föräldrarna saknar sina ungar. När man pratar med dem om barnen som lämnats kvar hemma börjar de ofta gråta.