Stefan Löfven – det är tid för verkstad
Det här gått precis tolv år sedan Göran Persson självsäkert deklarerade att arbetslösheten inte skulle bli en fråga i valet drygt fyra månader senare. Vi vet hur det gick.
Naturligtvis fanns arbetslösheten med som en fråga i valet 2006, och Göran Persson fick lämna ifrån sig statsministerposten.
Stefan Löfven skulle knappast säga som Göran Persson. Det är en fråga om skilda personligheter, men kanske också om erfarenheter. Den som stått i spetsen för IF Metall under krisen 2008 och 2009 lär aldrig underskatta människors rädsla för att förlora sitt jobb.
Ändå finns det anledning att påminna om Göran Perssons yttrande just i dag. På en punkt är nämligen tecknen obehagligt bekanta.
Det går bra
De statsråd som i dag äntrar talarstolarna runt om i landet har all anledning att känna sig stolta. Det går nämligen bra för Sverige.
Jobben har blivit 75 000 fler bara det senaste året. Sysselsättningsgraden är den högsta som uppmätts i ett modernt samhälle och förra året steg BNP med nästan två och en halv procent. Så där skulle vi kunna fortsätta, och det är säkert precis vad tjänstemännen i regeringskansliet gör i sina genomgångar med statsråden.
Hur ska en regering med den sortens resultat kunna besegras, dessutom av en splittrad opposition utan andra idéer än precis de som röstades bort för knappt fyra år sedan?
Svaret är förstås att de flesta människor inte går till den ekonomiska statistiken för att forma sina politiska uppfattningar.
Näraliggande problem
Mer näraliggande problem, som oron för sjukvården, äldreomsorgen eller skolan är viktigare. Det är kanske också känslan av växande klyftor, bristande offentliga resurser och samhällets oförmåga att ta itu med gemensamma problem, som bostadsbristen.
Oppositionen, sådan den nu ser ut, har knappast några svar på de där frågorna. Men de har privilegiet att vara just opposition. Dessutom har ju Ulf Kristersson deklarerat att han tänker ta makten nästan oavsett vilket valresultatet blir.
I eftermiddag kommer Stefan Löfven att prata om trygghet på Norra Bantorget. Pensionerna ska höjas med 600 kronor i månaden för ”vanligt folk”. Det är nyheten. Dessutom kommer han att upprepa löftet att 14 000 fler ska anställas i vården, och 10 000 hos polisen. Avvecklingen av pensionärsskatten fortsätter.
Inga dåliga förslag
Det är inga dåliga förslag, och inga dåliga vallöften. Men om arbetarrörelsen ska lyckas bryta den uppgivenhet som just nu präglar svensk politik behöver Socialdemokraterna nog också stå för ett ännu tydligare jämlikhetsbudskap.
I Göteborg kräver LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson långsiktigt mer pengar till pensionssystemet, tryggare anställningar och 70 miljarder i höjda statsbidrag till kommunerna och välfärden. Att byta kommunalskatt mot statlig skatt kan låta tekniskt, men skulle faktiskt få direkta effekter på ojämlikheten.
Fördelningspolitik är inte bara ett slagord. Det är faktiskt en verktygslåda som går att plocka fram för att minska klyftorna. Det är dags för lite verkstad, Stefan Löfven.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.