Vem har råd att bo i centerns Sverige?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-27

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lägenheten var full av minnen. Svartvita foton av familjehögtider. Lampskärmar som var moderna på 1950-talet. Det gamla paret såg sorgsna ut när de visade rummen. Först efter ett tag förstod jag varför. De hade bott där i decennier. Nu chockhöjde värden hyran. Jag och många andra utlänningar med jobb i EU-systemet drev upp priserna, pensionärerna hade inte råd att bo kvar.

Nu kräver centerpartiet att Sverige inför marknadshyror, med Bryssel som förebild.

– Bostadssituationen saknar den dynamik som vi kan se i andra europeiska länder, förklarade Rigmor Stenmark (c) i riksdagen i går.

Dynamik. Vilket ord.

Den som har pengar hittar lätt en lägenhet. Övriga tvingas flytta till lägenheter med låg kvalitet. Var femte hyresgäst i Bryssel saknar badrum eller centralvärme.

Riksdagsdebatten var ovanligt ideologisk. Mona Sahlins premiär som bostadsminister och bråket om fackliga lägenhetsaffärer gav extra glöd.

– Människor tvingas leva i andra- och tredjehandskontrakt på grund av ett system som är politisk betingat, påstod Rigmor Stenmark.

Centerns lösning låter som moderaternas mantra. Mindre politik, mer marknad. Hyrorna ska sättas efter kundernas efterfrågan.

Men marknadshyror löser inte problemen för ungdomar som saknar rika föräldrar eller fasta jobb.

Häromdagen besökte jag Hjällbo i Göteborg, en av många förorter med stor trångboddhet. Där väntar 600 ungdomar mellan 20 och 24 år på att flytta hemifrån. Det är ont om lägenheter till rimliga priser. De som har råd med en bostad stoppas ofta av hyresvärdar som ogillar utländskt klingande efternamn.

Ingen av de borgerliga debattörerna tog upp diskrimineringen på bostadsmarknaden. De förklarade inte heller hur den som någon gång i livet fått en betalningsanmärkning ska få hyreskontrakt. Eller hur en misshandlad kvinna ska lösa sitt desperata behov av nytt boende.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet talade om bostäder som en del av välfärdspolitiken. Mona Sahlin lanserade åtta punkter för en ny bostadspolitik. Lovande, men ännu inte konkret.

Hon svajade däremot på den mest omdiskuterade punkten. Obligatorisk bostadsförmedling.

Efter skandalerna har socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog krävt att fler lägenheter lämnas till förmedlingarna. Den borgerliga regeringen slopade bostadsanvisningslagen i början av 1990-talet.

– Jag hoppas verkligen att regeringen återinför den tvingande lagstiftningen, sa Marita Ulvskog till Dagens Nyheter för en vecka sedan.

Det är ett krav som Hyresgästföreningen driver och som vänsterpartiet och miljöpartiet upprepade i gårdagens debatt.

– Om man vill ha ett system där det inte bara är kontakter som avgör vem som får lägenheter måste man ha en förmedling, sa Mona Sahlin nyligen till TT.

I går var hon inte lika tydlig. Hon lovade besked när hon studerat de utredningar som redan finns.

Förhoppningsvis behöver det inte ta så lång tid. Ett löfte om att fler lägenheter ska fördelas efter behov vore en utmärkt julklapp till alla som saknar en stinn plånbok.

Mats Engström

Följ ämnen i artikeln