För att kunna påverka måste vi ha inflytande
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-21
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Av alla europeiska länder är intet så avskilt och hänvisat till sig självt, som vår nordiska halvö. Alla de övriga länderna står i mer eller mindre litterärt och politiskt sammanhang: de bär varann som syskon. Vårt land är nästan en ö, och vi är således isolerade redan i geografiskt avseende.
Författaren Carl Jonas Love Almqvist angav i ”Den svenska fattigdomens betydelse” år 1838 en ton som går igen i dagens EU-debatt. Blott Sverige svenska krusbär har, som Almqvist skrev i ”Sesemana”.
Vi reser till Medelhavet på semester, surfar på internet, har fotbollströjor med Beckham eller Zidane på ryggen. Men att Sverige och de andra EU-länderna skulle ”bära varandra som syskon” i en politisk union? Det är något de hittat på ”nere i Europa”.
Jag påstår inte att den som är kritisk till EU, eller säger nej till euron, behöver omfamna en självgod nationalism. Det finns mycket att klaga på, det visar inte minst den senaste skandalen inom Eurostat. Jag hittar goda ekonomiska argument både för och emot den gemensamma valutan. Debatten inför folkomröstningen skulle vinna på mer ödmjukhet från bägge sidor.
Däremot saknar jag den politiska dimensionen i debatten. Sverige har varit EU-medlem i drygt åtta år. Det kan vi gilla eller ogilla, men det är ett faktum. Vad vill vi använda medlemskapet till?
Ett ja till euron ger mer inflytande än ett nej, säger Göran Persson. Det stämmer med andra länders erfarenheter. Jag minns hur mina danska miljövänner led efter landets nej till Maastrichtfördraget en gång i tiden. Erfarna diplomater vittnar om hur tungt det skulle bli att slåss för svenska intressen vid ett nej.
Det borde inte vara så svårt för ja-sidan att vinna den debatten. Miljöpartiets Maria Wetterstrand lade exempelvis fram en utmärkt rapport om Östersjöns miljö förra sommaren. Hur i herrans namn ska vi få igenom hårdare miljökrav om vårt inflytande inom EU minskar?
Problemet är att regeringens EU-politik är så ojämn. Ordförandeskapet våren 2001 gav förtroende i andra länder. Ändå har många statsråd missat tillfället att därefter driva igenom nya initiativ. Protokollen från riksdagens EU-nämnd avslöjar en pinsam okunnighet hos regeringens medlemmar. Några få lysande undantag ändrar inte bilden.
Hur ska statsministern övertyga om allt Sverige kan uträtta inom EU, om viktiga statsråd är upptagna av de nationella frågorna och inläggen på regeringens sammanträden ibland för tanken till Carl Jonas Love Almqvist?
”När man betraktar kartan över jorden, ser man längst upp i nordöstra hörnet av den gamla världens kontinent en halvö, som böjer sig nedåt söder och famnas av hav. Det är Kamtjatka: där är mycket ensligt, och man finner sig stängd från den bildade världen.
Men Kamtjatka har ett motstycke. Längst upp i nordvästra hörnet av samma världskontinent ser man under en ännu nordligare latitud en annan stor halvö, som ävenledes böjer sig nedåt södern, emottags och stängs av hav: det är Skandinavien.”
Almqvist hade fel. Sverige är inte Kamtjatka.