Att klyftorna har vuxit är inte Kristerssons fel
Magdalena Andersson har ett jobb att göra
Sverige rasar på listan över världens mest jämlika länder. På bara två år har vi fallit från en tionde till en tjugonde plats på listan. Klyftorna mellan rika och fattiga är nu mindre i alla andra nordiska länder.
Det är den dystra sammanfattningen av en sammanställning som hjälporganisationen Oxfam publicerade häromdagen. Och enligt organisationen är konsekvenserna av större växande skillnader oundvikliga.
– En ojämlik värld leder till ökad social oro, politisk instabilitet, våld och kriminalitet, säger generalsekreteraren för Oxfam i Sverige, Suzanne Standfast.
Känns bilden av vårt land igen?
Löfvens och Ingves ansvar
Den ökade ojämlikheten i Sverige 2020 och 2021 är varken Ulf Kristerssons eller ens Vladimir Putins fel. Om vi ska utse någon ansvarig ligger Stefan Löfven och Stefan Ingves närmare till hands. Det är januariavtalets kompromisser och konsekvenserna av att pengar till spekulation varit praktiskt taget gratis som fått vårt land att falla till den sista platsen i Norden.
Däremot kan vi vara säkra på att det inte blir bättre de kommande åren. För Moderaterna och Ulf Kristersson är ojämlikhet inte ens ett problem. Tvärt om, i deras värld är det skillnaden mellan fattiga och rika som driver samhället framåt.
Kommer att märkas
När moderatledaren så småningom lyckas formera en regering kommer det att märkas i politiken.
Ett exempel är a-kassan. Att Moderaterna ville sänka ersättning till arbetslösa handlar inte bara om att spara pengar, utan minst lika mycket om att få människor att acceptera lägre löner.
Anna Wallén från restaurangernas arbetsgivarorganisation Visita sa det nyligen rakt ut i Tidningen Näringslivet.
– Skillnaden mellan att gå på a-kassa och att få lön är för liten.
Behöver vi säga att Visita inte tycker att det är låga löner på krogarna som är problemet.
Åter till makten
Kristersson skojade inte bara när han beskrev a-kassan som en stor förlust i förhandlingarna.
Frågan är inte om Ulf Kristersson kommer att föra en politik som ökar ojämlikheten. Frågan är hur Magdalena Andersson och Socialdemokraterna ska förbereda sig för att minska den när man så småningom återfår makten.
Den politik som förlorade valet den 11 september duger inte. Det visar bland annat raset på Oxfams lista.
Fördelningspolitik handlar inte om stora ord eller vackra tal. Det handlar om handfasta förslag om skatter, trygghetssystem och - inte minst - om en välfärd som verkligen omfattar alla. Och det handlar om att bygga majoriteter för förslagen, i befolkningen och i riksdagen.
Så ser betinget ut för Magdalena Andersson, när hon till sist tillåts gå i opposition.