Ännu en bakläxa för Jan Björklund
”Sverige behöver en yrkesutbildning som fungerar, och lockar”
Det har gått drygt ett och ett halvt år sedan den där aprildagen 2009 när Jan Björklund kunde presentera en lagrådsremiss om en ny gymnasieskola. Ett stort ögonblick.
Genom hela Björklunds gärning som skolpolitiker löper en röd tråd. Skolan måste tillåtas sortera sina elever. Alla kan inte lära sig allt, och alla ska inte lära sig allt. I Björklunds värld gäller det alldeles speciellt gymnasieskolan.
Ingen gång har den där tråden varit synligare än den där vårdagen för ett och ett halvt år sedan. Nu skulle äntligen den svenska gymnasieskolan få tillbaka sina yrkesinriktade program, utan betungande barlast av teoretiska studier i engelska eller matematik.
Utbildningsministern valde att presentera det som ett sätt att prioritera de utbildningar som direkt riktade sig mot arbetsmarknaden.
– Vi satsar på yrkesutbildningarna, deklarerade han stolt.
I går levererade Skolverket ett slags facit.
Av de elever som i höstas började i Björklunds nya gymnasieskola läser 31 procent på något av de 12 yrkesprogrammen. Det är 4 procentenheter mindre än för ett år sedan. Särskilt hårt drabbat är bland annat programmet vård- och omsorgsprogrammet.
”Olyckligt om intresset minskar”
I en tid när vårdskandalerna dominerar medierna och allt fler blir medvetna om vilka utmaningar demografin kommer att ställa omsorgen inför är det inte särskilt bra. Sverige behöver en yrkesutbildning som fungerar, och lockar.
Skolverkets nya chef, den tidigare Saco-ordföranden Anna Ekström, uttrycker det försiktigt.
– Det är olyckligt om intresset för yrkesprogrammen minskar, sa hon i går.
Ekström framförde dessutom en stilla teori om varför Björklunds ”satsning” på yrkesutbildningen resulterat i färre – inte fler – ungdomar på yrkesprogrammen. Enligt generaldirektören skulle en förklaring kunna vara att eleverna inte fått veta att de kan läsa till de kurser som ger rätt att söka högskoleutbildningar.
Går emot Björklund
Det finns skolor som lyckats med rekryteringen till exempelvis omvårdnadsprogrammet. Nyckeln har ofta varit att integrera de kurser som krävs för fortsatta studier.
Problemet är bara att just det går emot hela den idé som tycks ha väglett vår utbildningsminister.
Han skulle ju befria skolan – och eleverna – från teorins bojor.
Eleverna har uppfattat signalen. Gymnasiets yrkesutbildningar leder i allt för många fall till en stängd dörr.
Och det är utbildningsministern som stängt den.