Direktörer tar inte ansvar för Sverige
10 december 2015. Lönerna
Om direktörerna i de stora exportföretagen fick bestämma själva skulle det inte bli några lönehöjningar alls. Ökningen har varit för stor och produktiviteten har utvecklats för dåligt.
För att öka Sveriges konkurrenskraft jämfört med länder som Indien och Kina borde lönelyften helst ta en paus. Ungefär så kan vi sammanfatta budskapet från arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen i går.
Till och med direktörerna på Storgatan i Stockholm inser dock att ett nollavtal kan bli svårsålt, men hoppas på löneökningar på under en procent. Och med dagens lönebildningsmodell borde det inte bara gälla industrin. Eftersom exportsektorn ska vara normerande för hela arbetsmarknaden borde i princip ingen räkna med mer än några tiondels procent i höjd lön.
Att facken gör en annan bedömning är ingen överraskning. Men just nu är det ovanligt stora skillnader i synen på verkligheten.
I början av november presenterade industrifacken sina krav, och de tycker att lönerna kan höjas med 2,8 procent nästa år. Tre gånger så mycket som arbetsgivarna säger. Och det utan att konkurrenskraft, export eller sysselsättning skadas.
Perspektiven skiljer sig åt
Till stor del handlar skillnaden om något som inte alls hör hemma vid förhandlingsbordet, inflationen. Varken fack eller arbetsgivare säger sig vilja spekulera om prisutvecklingen, men perspektiven skiljer sig åt.
Arbetsgivarna utgår ifrån historien, där Sverige i praktiken knappt haft någon inflation på åratal. Målet om två procents prisstegringar har inte i lönerörelsen att göra. Inte fakta som minusränta, tillväxtsiffror och förväntningar om en stigande inflation heller.
Facken anser däremot att Riksbankens inflationsmål måste gälla. Det har fungerat i drygt 20 år, och att överge det nu vore ett oansvarigt vågspel.
Om arbetsmarknadens parter visar att de tvivlar på Stefan Ingves förmåga att göra sitt jobb hamnar hela den svenska ekonomin på ett sluttande plan. Det skulle skada den ekonomiska politiken och den ekonomiska utvecklingen.
Ett hot mot ledarrollen
Lönebildningen kan dessutom förvandlas till en gissningstävling om framtidens inflation, eller en frejdig huggsexa om löneutrymmet.
Löneökningar på under en procent skulle vara ett hot mot både inflationsmålet och industrins ledande roll på arbetsmarknaden.
När fack och arbetsgivare inom industrin för snart 20 år sedan tog på sig rollen som riktmärke för hela arbetsmarknaden axlade de också ett ansvar för hela Sveriges ekonomi.
Om arbetsgivarna försöker sätta tvärstopp för lönerna visar de att de inte vill ta det ansvaret.