Pizzabagarna är fast i gigapparnas diktatur
Restaurangägaren: ”De här företagen har makt”
I solen på Bredängs torg slappar några hantverkare med tomma papptallrikar framför sig. En man i permobil röker en cigg och språkar med ett par damer intill en blomsterrabatt. Ovanför våra huvuden visslar ett tunnelbanetåg förbi på den upphöjda rälsen.
– Jag förlorar 50 kronor nu, berättar pizzabagaren Vlado Radakovic, 63 år, medan han formar en perfekt cirkel av deg med händerna.
Ett anonymt tips har fört mig hit: mannen framför mig ska laga Stockholms bästa kebabpizza. Men just nu håller han på med en calzone, fyller med vana händer degknytet med ost, skinka och tomatsås.
Pizzan har beställts via matappen Wolt och ska snart levereras till kunden Jens. Efter att appbolaget tagit sina 30 procent av priset på 145 kronor får Vlado behålla en dryg hundring.
Enligt honom tar Wolt och konkurrenten Foodora en på tok för hög andel. Ändå är hans pizzeria ansluten till båda apparna sedan flera år tillbaka.
– Efter corona är varje krona viktig, konstaterar Vlado när jag undrar varför.
Pandemin blev tuff för restaurangerna. Läget förbättrades inte direkt av inflationen, som innebar höjda priset på de flesta matvaror. Till råga på allt gjorde det kunderna mer sparsamma.
– Det finns en familj som ofta kommer förbi. De brukade beställa fyra pizzor, en var. I dag delar de på två, berättar Vlado.
Efter en stund dyker budet upp. Jag hade väntat mig en ung kille klädd i Wolts ljusblå uniform, men i stället är det en medelålders man i rutig skjorta och jeans. Han tar emot kartongen och försvinner i väg mot parkeringen.
Kunden som beställt pizzan är långt ifrån ensam om att köpa mat via en app. Att ”foodora” hem maten har närapå blivit ett eget verb i svenskan bland yngre, i klass med att googla något.
Vlado räknar med att han säljer pizza för upp till 20 000 kronor i månaden via apparna. Med dagens små marginaler är det stora summor.
Vlados fru Marija ställer fram kebabpizzan jag beställt. Den anonyma tipsaren trollade inte. Det smakar jättegott.
Sedan gigekonomin fick fotfäste i Sverige har budens utsatta situation kritiserats hårt, och det med rätta. Trots att Foodora tecknade kollektivavtal med Transportarbetarförbundet för mer än tre år sedan kör många fortfarande ut mat med dåliga villkor.
Men även restaurangerna har drabbats hårt av apparnas framfart. Nyligen berättade krögaren Georges Kello om en maskin som företaget installerat i restaurangen. När personalen stänger av beställningarna från Foodora börjar den pipa och blinka.
Även Vlado visar upp en liten rosa manick. När jag ätit upp halva pizzan plingar den till. En quattro stagioni, storlek large, ska bakas på tio minuter.
– De här företagen har makt, berättar Vlado medan han sätter i gång med degen.
Bland företagens krav ingår att pizzan måste kosta lika mycket i appen som på restaurangen, trotsvatt Vlados vinst blir mindre. Han beskriver apparnas förhållande till företagen som en diktatur.
– Fast ingen tvingar oss ju att samarbeta med dem, lägger han till.
En diktatur utan tvång. Är inte det en självmotsägelse? Kanske inte.
Det fria valet har blivit kapitalismens främsta budord. Trots det är det uppenbart att marknadens osynliga hand faktiskt drar i trådarna, och tvingar oss alla att bete oss på vissa sätt. Den danska filosofen Søren Mau beskriver det som ett ”tyst tvång”.
Samtidigt har budapparna vänner på höga positioner. Våren 2023 valde Svenskt näringslivs tankesmedja Timbro att aktivt opinionsbilda för Foodora. Chefsekonomen Fredrik Kopsch drog på sig en rosa jacka och livesände när han cyklade runt med mat i Stockholm under tre dagar.
Många restaurangägare är medlemmar i Visita. Det innebär att de själva varit med och betalat för tilltaget.
Vlado berättar att vissa av hans kollegor slutat använda sig av apparna. Men valet är inte lika självklart för alla restauranger.
– Om jag slutar kan jag klara mig i alla fall. Men det finns restauranger som är mycket mer beroende, säger han, medan han packar in resterna av kebabpizzan i folie och räcker över knytet till mig i en påse.