Det är åtminstone fina ord, Reinfeldt

Åsa Petersen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag glömmer aldrig ett samtal jag hade med Göran Persson, den förre stats­ministern, när Socialdemokraterna hade blivit ett feministiskt parti. Persson ­placerade blicken just vid sidan om mig och upplyste farbroderligt om att ord som ”könsmaktsordning” är alldeles för svåra. De gör bara jämställdheten en otjänst, för folk förstår inte vad man pratar om.

Likheten med Fredrik Reinfeldt, som nu försöker förhålla sig till att Moderaterna har skrivit en jämställdhetspolitisk plattform som kan kallas feministisk, är slående. Till DN säger Reinfeldt att ”könsmaktsordning” är ett svårt ord som han kanske inte skulle använda själv. Statsministern berättar även att han inte vill kalla sig feminist.

– Jag vill inte tvingas in i sådana ramar. Jag aktar mig för etiketterna.

Kritisk granskning behövs

Moderaternas nya jämställdhets­politiska plattform är bra. Jag läser

stycke efter stycke och tänker att det här håller jag med om. Huvudsaken är inte den nya språkdräkten, ord som ”struktur” och ”könsmaktsordning”. Nej, huvud­saken är att partiet vågar förklara att könsorätt­visor beskär människors makt och frihet.

”Kvinnor och män kan ofta inte göra fria val utan att begränsas av köns­normer. Kvinnor tjänar, äger och bestämmer fortfarande mindre än vad män gör. Det är inte acceptabelt”, skriver ­Moderaterna.

Varje gång ett parti närmar sig feminismen behövs en kritisk granskning. Feminism som läpparnas bekännelse är ingen ovanlighet i partipolitiken. Låt oss därför undersöka vad Moderaterna faktiskt föreslår:

De vill ta itu med lönediskrimineringen av kvinnor. ”Problemet med osakliga löneskillnader är allvarligt och därför vill vi att lönekartläggning genomförs vartannat år istället för vart tredje”, skriver Moderaterna.

Det är menat att låta radikalt. Men glöm inte att alliansregeringen redan har sänkt kraven på arbetsgivarna att göra lönekartläggningar – från varje år till vart tredje. Vartannat år är fortfarande ­sämre än förut.

Vill inte lagstifta

Deltidstjänsterna inom vården, omsorgen och handeln är ett jämställdhetsproblem. Personalen behövs på heltid men anställs på deltid för att spara pengar åt arbetsgivaren. Det är typiskt för så kallade kvinnoyrken. I de många deltiderna lever myten om att kvinnor jobbar för kaffepengar fort­farande kvar.

Nu lovar Moderaterna att arbeta för att offentligt styrda och skattefinansierade verksamheter ska erbjuda heltidstjänster. Men Moderaterna vill fortfarande inte lagstifta om rätt till heltid.

När alliansregeringen vann valet slängde de lagförslaget om rätt till heltid i papperskorgen. I stället såg alliansen till att man bara får deltidsstämpla i 75 dagar. Deltidare som förvägrades heltid och förlorade rätten till a-kassa hade inte längre råd att jobba.

– Jag tjänar mer på att gå ut i heltids­arbetslöshet, sa läkarsekreteraren Gun Jensen i P1 Morgon för ett år sedan.

Mest radikalt i Moderaternas ­jämställdhetsprogram är att de ­öppnar för kvotering. Om inte börs­bolagen fördubblar antalet kvinnorna i styrelserna till 2014 hotar partiet med lagstiftning. Moderaterna vågar även erkänna att kvoteringen av föräldraförsäkringen har varit bra:

”Det är uppenbart att införandet av pappa- och mammamånader har spelat en avgörande roll för att ta oss närmare målet om ett delat föräldraansvar.”

Kan lika gärna angripa M

Vad säger Göran Hägglund, verklig­hetens folk i egen hög person, om det?

I ett hätskt angrepp på de rödgrönas ”kvoteringsoffensiv” skriver Hägglund om den ”socialistiskt inspirerade viljan att lägga samhället tillrätta ovanifrån”. Med de orden skulle han lika gärna kunna angripa Moderaterna.

Moderaterna har under mycket lång tid haft svagare stöd hos kvinnor än hos män. SCB-mätningen från november var ­ing­et undantag. Inför höstens val försöker partiet vinna över kvinnorna på sin sida. ”Han talar om kvinnor, han besöker kvinnor och han dricker kaffe med kvinnor”, skriver Dagens Nyheters ledarsida om Fredrik Reinfeldt.

Med sig på kvinnoturnén har stats­ministern en jämställdhetspolitik som mest är vackra ord, men som ändå kommer att skapa stor splittring i alliansen.

Man måste fråga sig: Vad är Moderaternas nya jämställdhetspolitiska plattform mer än en tunn bunt papper?