En dammig akademi – ska det vara något att sträva efter?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-06-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hösten 1997 började jag läsa statsvetenskap i Luleå. Det var hur häftigt som helst. Inte bara för att jag mötte Elisa, en av mina allra bästa vänner (vi hade mest tentaångest av alla, efter några veckor kunde vi varken slita oss från böckerna eller varandra).
Också för att klassen var så brokig. Där fanns veganer, feminister, proisraeler, Kubaromantiker, ungmoderater. Vi kom från olika håll: från gymnasiet, från krogsvängen, från sjukvården. Och vi skulle åt olika håll. Men ur skillnaderna formades ett samtal om samhället som inte tystnade på hela terminen. Vi pluggade och festade och stötte och blötte och PRATADE och mer än en gång var det nån som blev så jävla arg att han (eller hon) rusade från bordet.
Jag lärde mig sjukt mycket, väldigt mycket mer än vad som fanns i kurslitteraturen. Tänk vilken tur att vi inte alla var nitton år på det tjugonde, kom från samma förhållanden och satsade mot samma mål. Tänk vad tyst och tråkigt och fattigt det hade blivit då.
Jag tänker på det när ”alliansen för Sverige” (Jesus vilket stönigt namn!) presenterar sin högskolepolitik. Målet att varannan ungdom ska läsa vidare slopas. För att bli antagen till de allra flesta högskoleutbildningar ska man ha läst två språk på gymnasiet (då räknas inte svenska). Regeln 25:4, som innebär att den som är över 25 år och har jobbat i minst fyra år kan bli antagen utan traditionell behörighet, ska avskaffas.
Signalen är tydlig. Högre utbildning är inget som passar alla. Den ska endast vara förbehållen unga som moderater, folkpartister, centerpartister och kristdemokrater har utsett till ”a-barn”. Högskolan ska inte behöva locka fram studielusten och erbjuda nya möjligheter för folk som inte har studievanan med sig hemifrån. Nej, den ska satsa på de redan övertygade. De som tycker det är helt självklart att börja plugga vidare direkt efter teoretiska program på gymnasiet, de som inte behöver söka sig fram, testa, fundera över vad de vill med sina liv och arbetsliv.
Det höjer inte utbildningskvaliteten. Det gör bara akademin till en tystare och mer likriktad plats som inte vågar göra uppror mot konventionerna. På längre sikt drabbar det forskningen och utvecklingen. Likriktade studenter blir likriktade doktorander som forskar ur samma perspektiv. Världsbilden blir endimensionell och igen: tyst och tråkig och fattig. En dammig akademi, ska det vara något att sträva efter?
Jag tycker inte att alliansen är ”sossarna-light”. Jag tycker att de är typiskt höger.
Anförda av moderaterna, som vill stämpla ut sjuka och arbetslösa som lata genom att sänka ersättningen till 65 procent. Det blir inga nya jobb av det, det blir bara en djup vallgrav mellan ”dom som gör rätt för sig” och ”dom som inte gör det”. Okej, de andra borgerliga partierna hänger inte med Reinfeldt på det tåget. Men i högskolepolitiken blir det tydligt att de vilar på samma elitistiska människosyn. Det finns dom som duger och det finns dom som inte duger. Om du inte läst två främmande språk på gymnasiet är du inte välkommen in i intelligentian. Det är inte intelligent, bara elitistiskt.
Människor är olika. Det är himla skönt. Och det ger oss ansvar att respektera varandras olikheter. Människor har dessutom olika förutsättningar. Vi kommer från olika håll med olika bagage. Samhället har ansvaret att ändå behandla oss rättvist och schyst, att ge oss chansen.
Jag kan inte
se det a- och b-lag av människor som alliansen målar upp. Jag ser bara en inskränkt borgerlighet som har stora problem med sin människosyn. Vad är det fina med att sortera folk redan innan de fått möjlighet att visa vad de går för?