Trygghet – med ett basebollträ i kassan
En 16-åring i min närhet fick sommarjobb. Hon ringde sprittande glad och berättade om närbutiken i stan.
Hon skulle på introduktion redan nästa dag.
Efter två minuters genomgång av kassan frågade ägaren henne direkt: kunde hon börja arbeta redan nästa dag, ta det sena skiftet?
–?Det blir lite läskigt att stå själv, sa hon efter introduktionen.
–?Ska du jobba ensam hela kvällen?
För en vuxen blev scenariot förskräckande: en ensam 16-årig flicka räknar kassan efter tio på kvällen i en butik på en av Stockholms mer ljusskygga gator.
–?Vad gör du om någon kommer in och vill ha dina pengar?
–?Nja, jag vet inte, jag har ju ett basebollträ i kassan...
Ungdomar ska inte ta varje jobb som erbjuds.
Ungdomar bör introduceras varsamt i vuxenvärlden.
I skarp kontrast står 21 ungdomar nu misstänkta för bankrån. De är i åldrarna 15–17 år. Bankrånen begicks under första halvåret i år.
Under hela förra året grep polisen bara en enda misstänkt minderårig bankrånare i Sverige. I år är de alltså 21 stycken på ett halvår.
Vad är det som händer?
Överåklagare Agneta Blidberg tycker att siffrorna är skrämmande, hon hänvisar till samhällsstrukturen och klimatet och undrar hur vi kan motivera våra ungdomar. Enligt uppgifter är det äldre bankrånare som tar med sig ungdomarna för att lära upp dem, berättar hon för Ekot.
För några år sedan träffade jag en grupp barn i Bogotá. De yngsta var i förskoleåldern. De flesta utnyttjades i den colombianska narkotikahandeln. En kvinna från FN förklarade att vuxna utnyttjade även de allra minsta barnen som langare. De var billiga, det var bara att sticka åt dem några kokablad, och de åkte aldrig dit eftersom de var för unga för att dömas.
Vuxna brottslingar utnyttjar barn som lojala medarbetare på livsfarliga uppdrag, det må vara som bankrånare i Sverige eller som knarksmugglare i Colombia. Barnen blir små behändiga medbrottslingar.
Vuxna medmänniskor ser hur våldet mellan ungdomar blir råare och går längre ner i åldrarna. Hatbrotten ökar, listan på barnens ohälsa kan bli hur lång som helst. Vi måste återskapa en trygghet runt de här ungarna, fritidsgårdar med stabil personal, socialarbetare som har tid och råd att hjälpa familjer i kris och lärare som hinner ta sig an även de skolträtta eleverna.
Det går knappt att ta in: barn som rånar, barn som måste försvara sig med basebollträn. Vad blir det av oss?
Veckan var verkligen dyster, regnet piskade på balkongen och mina krukväxter hänger fortfarande dränkta i sina krukor. Snart är det höst. I veckan tog jag fram strykbrädan och satte på tv:n. Strykning är en god terapi, allt skrynkligt blir slätt och travat i ordentliga högar. Och tack SVT, för Uppdrag gransknings sommarspecial som jag tittade på medan jag strök. Jag är en stor fan av Janne Josefsson och hans envisa kamp mot makthavarna.
Jag vet många politiker som talar om Josefsson som om han vore fan själv.
Men han och hans medarbetare utför bara ett gediget journalistiskt arbete. De avslöjar maktmissbruk, det må handla om fifflande politiker, gnidna direktörer eller Icas köttfärs.
När strykhögen är klar har missmodet förvandlats. Man blir både förbannad och förhoppningsfull.
Man får inte ge upp.