Så stödjer din elbil polska kolkraftverk
EU:s klimatpolitik handlar inte om kärnkraft
Klimatpolitik är komplext. Då är det lättare att vara populist. Den värsta uppvisningen är Moderaternas bisarra försök att låtsas att kärnkraft beslutas om i EU. Vi står inför mänsklighetens största fråga, men partierna är fast i symbolpolitiskt nonsens.
Det finns redan en utvecklad klimatpolitik i unionen. Målet är att utsläppen 2030 ska vara minst 40 procent lägre än 1990. Kommissionen vill att EU blir klimatneutralt 2050.
Flera avgörande vägskäl väntar, i centrum står utsläppsrätterna. Tung industri och energianläggningar måste i dag kvittera varje ton koldioxidutsläpp mot en utsläppsrätt. Man kan se det som en slags åkbiljett. Utgivningen av biljetter minskar år för år, i nuvarande system är fossilfesten slut 2057. Ska EU bli klimatneutralt till 2050 måste försäljningen sluta ännu tidigare. Priset på ett ton koldioxid kommer bara öka. Man använder marknadens logik mot sig själv.
Alla länder har inte samma förutsättningar att uppnå detta, därför har man en lag som kallas ansvarsfördelningsförordningen. Ett onödigt långt ord som innebär att länder som har större möjlighet att ställa om får hårdare krav. EU är tuffast mot rika länder som Luxemburg och Sverige, mildast mot Rumänien och Bulgarien.
Tysklands svek – köper sig fria
Länderna kan dock leka affär med det här. Duktiga Sverige släpper inte ut så mycket som vi "får", och har därmed ett överskott. Man kan se det som outnyttjad koldioxidkredit. Det kan man antingen slänga i papperskorgen, det som kallas annullera, eller sälja till någon annan som vill fortsätta på koldioxidfesten.
Tyskland sviker Europa. De har hittills misslyckats med sin klimatpolitik och byggt ut sin kolkraft, med Vattenfall, S och MP:s goda hjälp 2015. Man räknar med att inte klara EU:s mål, och därför har tyska regeringen nyligen budgeterat tre miljarder kronor för att köpa upp andra länders överskott.
Om Sverige säljer sin överprestation betyder det alltså att vårt ambitiösa klimatsparande har varit förgäves. Gnetigt insparade utsläpp här blir sanktionerad tysk eller polsk fulkol där. Vi får en miljard eller så i statskassan, miljön får ingenting. Det hela är ett nollsummespel.
Annie Lööf ångrar sig
Under Fredrik Reinfeldts tid sålde man glatt. Annie Lööf har efter det uttryckt att hon ångrar det. De socialdemokratiska regeringarna har annullerat överblivna utsläppsrättigheter årligen i varje budget. Men i höst- och vårbudgeten nämns plötsligt inte överskotten.
Svensk skogsindustri är stora vinnare på utsläppshandeln. De får varje år gratis tilldelat en mängd fribiljetter som de inte behöver utan i stället säljer till polska kolkraftverk. Svenska skogsägare har såklart inga incitament att annullera. De är inte politiker eller klimataktivister utan främst ekonomiska aktörer.
Men poängen är: att tjafsa om att vi ska vara si eller så tuffare än EU:s mål spelar ingen roll om vi ändå kommer sälja ut den klimatvinst vi gör.
Pengafrestelsen är stor
Detta är en av huvudslutsatserna i den rapport om Sveriges roll i EU:s miljöpolitik som utkom i veckan på Arena Idé. Författaren Magnus Nilsson ställde inför valet i höstas frågan till partierna om vad som ska ske med överskottet. Moderaterna tycker att det är “för tidigt att säga”. SD kan tänka sig att sälja om “priset är tillräckligt högt”. KD är otydliga och säger att de stödjer annullering “tills vidare”.
Priset på de intjänade koldioxidbiljetterna kommer bara att öka. Den ekonomiska frestelsen kommer att bli större och större. Kommer politikerna kunna stå emot?
När EU nu ska försöka bygga in flygtrafiken i utsläppshandeln finns det flera viktiga vägskäl. Flyglobbyisterna i Bryssel ligger på som hökar inför de mycket avgörande beslut som kommer fattas inom kort. Det här handlar EU:s framtida klimatpolitik om. Inte om kärnkraft, oavsett hur mycket moderaterna försöker låtsas som det.