Vår timlön räcker inte

Katrine Marçal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Den som dör av svält dör millimeter för millimeter.

Ekonomen Jeffrey Sachs har skrivit hur han förra året ­beskrev riskerna för ytterligare en svältkatastrof på Afrikas horn för Barack Obama: Regionen behöver en långsiktig ­utvecklingsstrategi – inte en ­militär strategi.

Presidenten svarade att den amerikanska kongressen aldrig skulle bifalla något sådant. ”Hitta mig 100 röster till i kongressen” sa han. Vilket förstås aldrig skedde.

Sedan slutade regnet att ­falla.

Hopp om mat och vatten

Aftonbladet har rapporterat från flyktinglägren i Dabaab,

i nordöstra Kenya. En halv ­miljon människor är där i hopp om att få mat och vatten.

Den värsta svältkatastrofen på 60 år. Tolv miljoner människor är drabbade.

Den omedelbara orsaken är naturligtvis torkan. Miljontals hushåll driver kameler, får och getter långa sträckor. När regnet inte kommer, torkar gräset och boskapen dör. Svälten står för dörren.

Det hade inte behövt vara så.

400 miljoner dollar

Förra året bad FN om 500 ­miljoner dollar för att kunna ­göra något åt de återkommande ­riskerna för svält i Etiopien, Somalia och Kenya. Världs­organisationen fick bara halva summan. Hade de 400 miljoner dollar, som den akuta insatsen nu ­beräknas kosta, i stället ­använts till långsiktigt bistånd hade katastrofen aldrig blivit ett faktum. 

Aftonbladets kampanj ”En timme för Afrika” har redan samlat in stora summor. Den hjälper Läkare utan gränser att rädda liv. I dag skänker vi en timlön till Afrika. Men i morgon måste det internationella samfundet och G20 börja avsätta stora resurser för att bevattna områdena, ­vaccinera boskap och bygga ­vägar.

Människorna behöver dessutom tillgång till moderna ­preventivmedel och familje­planering.

Klimatförändringarna ser ut att leda till mer torka och instabilt väder i framtiden. Väst­världen har med andra ord inte bara misslyckats med att förhindra den senaste svältkatastrofen – vi har antagligen gjort torkan värre med våra koldioxid­utsläpp.

Politisk röra

Politiskt är regionen oerhört instabil, vilket brukar korrelera just med brist på vatten. Men det finns hopp: många bistånds- och utvecklingsprojekt visar på goda resultat.

Bland mycket annat pekar detta på vikten av att fler länder, precis som Sverige, förbinder sig att ge en procent av BNP i bistånd.  

Den här typen av katastrofer återkommer gång på gång till samma platser på jorden. Vi kan förhindra dem.

Det här ska aldrig mer behöva ske.