Putin är densamme – Ryssland något annat

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det här är ett statshaveri i slowmotion

helskärm

I veckan blev den världsberömde polske kompositören Krzysztof Penderecki ­utbuad på Bolsjojteatern i Moskva. Han är nämligen mycket lik valkommissionens illa omtyckte ordförande Vladimir Churov.

Stor skandal. Bolsjojteatern fick be om ursäkt.

Incidenten rymmer ett visst mått av humor. Pjäsen som spelades var nämligen ”Döda själar” av Gogol. Handlingen i denna klassiska satir cirklar kring bondfångaren Tjitjikov som reser runt och ­köper upp livegna bönder som ­avlidit. Sen belånar han dessa ”Döda ­själar”.

Det är delvis så valfusk i Ryssland brukar gå till. Med skillnaden att de avlidna­ ­rapporteras rösta för Putin.

Hur många ”döda själar” som deltar i dag när Ryssland går till presidentval är osäkert. Men Vladimir Putin kommer i varje fall att vinna.

Det skulle han göra även utan valfusk. Relativt oberoende institutet Levada presenterade förra veckan en opinionsmätning som gav honom 63 till 66 procent av rösterna.

Putin har styrt Ryssland i 12 år. Först 8 år som president och sen ytterligare 4 år som premiärminister. Blir han vald kan han, enligt den ryska konstitutionen, ­sitta som president till 2024. De flesta verkar dock tro att han avgår tidigare.

Putin kanske är sig lik. Men Ryssland är det inte.

År 1828 åkte norske geografen Christopher Hansteen på resa till Sibirien. Kung Karl XIV Johan gav honom följande råd på vägen: ”Kom ihåg, min herre, att Rysslands jordmån inte är den samma som Norges; här kan ni säga allt ni vill; men det är annorlunda i Ryssland. Man får inte blanda sig i politiken.”

Att Ryssland är just ”annorlunda” ­verkar nedärvt i våra politiska gener. Det har präglat svensk försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik så länge någon kan ­komma ihåg.

Men Ryssland håller på att förändras och den valrörelse som avslutas i dag ­visar det ganska väl.

Det började på sätt och vis med den ryska finanskrisen 2008 och 2009. Den var ett bakslag för den ryska medelklassen.

I ett svep förlorades besparingar som byggts upp under lång tid.

Ungefär samtidigt började oppositionen ändra karaktär. Ett visst motstånd mot Putin från liberala politiker, intellektuella och kulturarbetare har alltid funnits. Men nu började nya grupper engagera sig. Ett planerat motorvägsbygge mellan Moskva och Sankt Petersburg ­genom den känsliga Chimkiskogen väckte protester. De regimtrogna reagerade hårt. En av de främsta kritikerna av ­motorvägsbygget, journalisten Michail Beketov, misshandlades brutalt av okända män 2008.

Det resulterade i både upprörda känslor inom landet och ovälkommen internationell uppmärksamhet. 2010 stoppades bygget av president Medvedev, om än tillfälligt.

”Där politiska analytiker tiger, talar marknaden klarspråk” skrev Rysslandskännaren Vilhelm Konnander i Veckans Affärer i går. Han pekar på att tilltron till den ryska statens förmåga att fungera  rasat efter dumavalet i december. ­Marknaden reagerar därefter.

Enligt Världsbankens ”Wildwide g­overnance indicators” som mäter ­regeringsförmåga, korruption och rättstatens funktion har Ryssland rasat på i stort sett alla områden sedan 2003.

Korruptionen har ökat dramatiskt, k­valiten på lagstiftning har gått ner och rättstatens principer följs inte. Samtidigt har byråkratin ökat med 40 procent ­sedan 2000.

Det vi ser är ett statshaveri i slow m­otion. Vladimir Putin har skaffat sig allt mer makt som i sin tur inte går att utöva på grund av korruption och ineffektivitet.

Konsekvensen för vanliga ryssar är att vardagen slutat fungera.  Samtidigt upplever många att Karl XIV Johans varning fortfarande gäller, man får inte blanda sig i politiken.

Då hittar engagemanget andra vägar.

Som konstgruppen ”Voina”. De målade 2011 en 65 meter hög fallos på en bro mittemot säkerhetstjänsten FSB. Verket kallades ”KUK-fånge hos FSB”. För detta belönades de med det stora konstpriset ”Innovatsija”.

På internet är humorn bitande och ­polemiken mot Putin hård. Ryssland ­begränsar inte nätet på det sätt som ­exempelvis Kina och andra diktaturer gör. Därför kan diskussionen där gå i bräschen för en ökad yttrandefrihet även i traditionella medier.

När staten inte längre fungerar har ett civilt samhälle börjat växa fram i  stället. Det handlar inte om politik utan är helt enkelt den ryska medelklassens sätt att lösa de problem de ser i sin vardag.

Efter valet till Duman, Rysslands ­underhus, i december gick folk ut på g­atorna i protest mot det massiva val­fusket. Över 100 000 människor samlades i Moskva för att protestera 24 december.

Detta är något helt nytt i Ryssland.

Demonstrationerna har fortsatt under presidentvalskampanjen. Nu ackompanjerade av de Putintrognas motmöten. Och medan oppositionens möten allt mer övergår i glad folkfest är de Putintrogna hätska och håller brandtal mot förrädare och utländska konspiratörer.

I dag och i morgon är nya möten utlysta. Bland annat kommer oppositionen slå en vit ring av demonstranter runt Kreml i centrala Moskva.

När rösterna i dagens val är räknade kommer Vladimir Putin återigen vara president i Ryssland.

Vilket land han egentligen kommer ­leda är dock ytterst oklart.