EU-höjdarna tiger om spanska våldet
Politik handlar om att vinna människors hjärtan och sinnen, sägs det ibland. Om det stämmer så har den spanska högerregeringen lidit ett rejält nederlag mot självständighetssträvandena i Katalonien.
Och det beror inte på resultatet i gårdagens folkomröstning. Nej, det handlar förstås om videobilderna på paramilitära Guardia civil som slår ned väljare och valarbetare, stormar vallokaler och låter batongerna vina över anställda i Kataloniens regionala poliskår. Det handlar om fotona på gamla människor och kvinnor som slagits blodiga. Sådant vinner inga hjärtan.
Gamla regler gäller inte
I ett land där varenda människa som är över 50 år föddes i general Francos fascistdiktatur får bilderna förstås en särskilt skräckinjagande inramning.
Katalonien är Spaniens ekonomiska motor. Här bor 16 procent av Spaniens befolkning, här skapas 20 procent av landets BNP. Om Katalonien vore ett eget land hade det haft ungefär samma ekonomiska storlek som Danmark eller Finland. I turistmagneten Barcelona ligger Medelhavets största hamn och två av världens främsta handelshögskolor. En tredjedel av alla investeringar i Spanien sker i Katalonien. Här produceras en tredjedel av landets exportprodukter.
Man kan tycka vad man vill om katalansk självständighet, men det som sker i detta hörn av Europa kommer att påverka vad som på vad som händer med den europeiska unionen.
Fortfarande har varken EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker eller rådsordföranden Donald Tusk med ett ord kommenterat gårdagens händelser i Katalonien. EU-kommissionens chefstalesman Margaritis Schinas har däremot slagit fast att omröstningen i Katalonien inte var laglig enligt den spanska konstitutionen.
Demokratin hotad
Att EU-medborgare beskjuts med gummikulor är tydligen ingen jättesak.
Vi lever i en tid där gamla regler inte längre gäller. Samtidigt är Europas politiska klass befolkad av människor som tycks oförmögna att acceptera att saker de en gång lärt sig inte gäller.
Allt fler av de konventioner, regler och avtal vi levt efter sedan järnridåns fall sägs upp eller följs inte. Flyktingkrisen hanterades genom att man gjorde det allt mer despotiska Turkiet till gränsvakt. Finanskrisen hanterades genom att man fattiggjorde miljoner EU-medborgare.
Inte många trodde att EU-medlemmarna Polen och Ungern skulle inleda en vandring bort från den liberala demokratin. Det hände ändå. Få trodde att Storbritannien skulle rösta för att lämna EU. Det gjorde de ändå. Ingen trodde att kraven på katalansk självständighet skulle mötas med en järnnäve. Så blev det. Och från EU har det möts med både valhänthet och yrvakenhet.
Helgens händelser i Katalonien kanske inte förändrar Spanien och EU över en natt, men vad händer om en vecka? En månad? Lika nyckfull som politiken blivit, lika oförutsägbara har följdeffekterna blivit.
Oavsett vilket så måste EU-koryféerna tydligt markera mot det spanska uppträdet i Katalonien i går. Spöa tanter utanför vallokaler går inte an.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.
LEDARE: Katalonien borde stanna i