Därför vill Reinfeldt att vi ska känna oro
Borta var de stora orden. I går presenterade Fredrik Reinfeldt sin nya, minimalistiska politik.
Regeringsförklaringen var kort, faktiskt bara hälften så lång som förra årets. Uttryckt på papper blev den till en sladdrig pamflett med det enda budskapet:
Regeringen kan ta ansvar för Sveriges finanser.
Borta var de gamla, de långtidssjuka och de arbetslösa. Just de människor som hade behövt ett uppmuntrande ord från Sveriges statsminister i går. Han hänvisade visserligen till förra årets regeringsförklaring, men det lät mest som han inte orkade dra allting en gång till.
Borta var klimatpolitiken, framtidsfrågan som han en gång gjorde till sin viktigaste fråga. Glaciärerna smälter, vattnet stiger och stormarna tilltar, men det enda oväder Fredrik Reinfeldt nämnde var ”skuldstormen som knackar på dörren”.
Med en sådan formulering kan man faktiskt undra om talskrivaren stuckit och att det bara är Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som sitter kvar och hukar i Regeringskansliet numera. Näst intill obefintliga var i varje fall de andra ministrarna och deras ansvarsområden; kulturpolitiken, kriminalpolitiken, integrationen och infrastrukturen.
Vi ska stå emot oro, sa statsministern som om ingen framtid fanns. Ja, med så dystra framtidsutsikter vågar man knappt ens glädja sig åt sänkt moms på krogen.
Men Fredrik Reinfeldt hade all anledning att låta dyster. Varje gång finanskrisen tilltagit har Moderaternas opinionssiffror ökat. Han vill helt enkelt att vi ska känna oro för att han tjänar på det.
Men skräckscenarierna kan straffa sig. Med all respekt för finanskriser och skuldkriser, till slut kan Fredrik Reinfeldts dysterhet – för att citera honom själv – skapa en oro som tär på framtidstron.