Regeringen behöver blåslampor i häcken
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-11-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ingen borgerlig skuggregering. Inga breda regeringsprogram före valet, sade moderatledaren Fredrik Reinfeldt när han i går stakade ut vägen för hur borgerligheten ska vinna regeringsmakten 2006.
Det borde han inte ha sagt.
Den borgerliga oppositionen harvar och harvar som opposition år ut och år in. Regeringsmakten är en hägring i fjärran. Trots det förmår de inte formulera ett gemensamt alternativ. Ett trovärdigt brett program som kan få deras väljare att känna: Just det. Så vill vi ha politiken. Så borde Sverige styras.
Carl Bildt vann inte regeringsmakten på grund av Carl Bildt utan tack vare m-fp-programmet ”Ny start för Sverige” som väljarna uppfattade som både trovärdigt och löftesrikt.
Men nu sitter vi med fyra spretiga partier vars politik ingen höjer ett ögonbryn över. Det enda dokument de gemensamt förmår föda fram är en årlig reservation till regeringens budget, lösliga riktlinjer för den ekonomiska politiken. En gäspning. I övrigt är oppositionen sur för att den inte får vara med i regeringens tillväxtsamtal och dricka kaffe med LO på Rosenbad.
Är det verkligen vad oppositionen förmår? Presentera gamla käpphästar och gnälla? Lars Leijonborg talar bara om att han vill ta makten från Göran Persson. Maud Olofsson upprepar lika papegojlikt att allt regeringen gör går på tvärs mot centerpolitiken. Fredrik Reinfeldt skriver fjantiga skällebrev till EU-kommissionären Margot Wallström och anser i övrigt att de borgerliga var och en ska gå sin egen väg.
Bara Alf Svensson, som ska avgå, vill ha en skuggregering.
Men det är faktiskt ingen dum idé! Sverige behöver en skuggregering som i till exempel Storbritannien där varje minister har en ”skugga” som driver oppositionens alternativ och bevakar om regeringen sviker eller uppfyller sina löften.
Politiken skulle bli tydligare, kanske till och med roligare (!) och inte mest bara handla om utanverk, skandaler och skvaller.
Sverige har, som regeringen säger, goda förutsättningar när konjunkturen vänder. Vi kan få fler jobb, växande statsinkomster och laga en del revor i välfärden. Men vi har också – som oppositionen brukar påminna – strukturproblem med att alltför få arbetar för att klara trygghetssystemen.
På alla områden finns utmärkta förslag till lösningar, också hos de borgerliga, som aldrig förverkligas. Det är mycket prat men få resultat. Här skulle skuggministrar kunna uträtta mycket som blåslampor i häcken på ministrarna.
Det skulle inte minst regeringen må bra av. Det är aldrig nyttigt när makten bekvämt kan luta sig tillbaka och begrava problem i nya utredningar. Demokratin behöver en stark opposition som granskar makten.
Tyvärr får vi nog ingen skuggregering. Frågan faller på att ingen vågar ta fighten om vem som ska vara statsministerskugga.