Rasismen mot samer – vår mörka historia
Huvudkaraktären Elle Marja i den bioaktuella filmen "Sameblod" drömmer om Uppsala och att plugga vidare. Men hennes fröken på den så kallade nomadskolan för samiska barn vägrar skriva ett intyg som kan möjliggöra resan.
Det är 1930-tal och rasbiologi är ett fält för akademiska studier i Sverige.
Lärarinnan förklarar att Elle Marja har för liten hjärna för att kunna läsa med svenskar. Elle Marja invänder att hon alltid har alla rätt på proven. Det spelar ingen roll, sådana som hon ska ägna sig åt att sköta renar.
I frökens bostad hittar Elle Marja en bok med bilder på samer ur olika vinklar. Det är rasbiologen Herman Lundborgs verk om "svenska raser". Han eller någon av hans adepter besöker också skolan och gör noggranna skallmätningar och tvingar eleverna att ta av sig kläderna för att dokumentera deras nakna kroppar.
Det är smärtsamma scener. Kränkningarna känns inpå bara huden. Jag inser skamfullt hur pass lite jag egentligen känner till om Sveriges rasistiska behandling av landets ursprungsfolk.
Grundade Statens institut för rasbiologi
För två år sedan gav författaren Maja Hagerman ut ”Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta”. Det är en viktig bok för att förstå vår mörka historia och att det fanns förhoppningar också på universiteten om att nazisternas världsordning skulle bli verklighet.
Lundborg grundade Statens institut för rasbiologi i Uppsala 1922. När Maja Hagerman skrev boken om honom gick hon igenom 13 000 brev och 12 000 fotografier. Ur massan mejslar hon fram en man som verkar närmast perverst besatt av att åka omkring i norra Sverige och mäta skallar.
Herman Lundborg ansåg att samer, eller "lappar" som han kallade dem, var av en mer primitiv ras än svenskarna i Mellansverige. Han ville till varje pris förhindra dem från att blanda sig med andra svenskar.
Påminnelse om vår koloniala historia
Sameblod har hittills prisats på bland annat filmfestivalen i Venedig. Jag vågar redan nu gissa att den kommer att bli Sveriges bidrag till Oscarsgalan nästa år. Det är inte bara en stark och skickligt berättad historia, utan också en viktig påminnelse om att Sverige inte har gjort upp med sin koloniala historia.
Något är helt klart fel när de flesta av oss vet mer om den amerikanska ursprungsfolk än hemlandets. Här måste skolplanen ändras.
Svenska kyrkan gav så sent som förra året ut en vitbok om de historiska relationerna mellan kyrkan och samerna. Men den svenska staten har fortfarande inte ordentligt gjort upp med de kränkningar och oförätter som man gjort sig skyldig till.
Sameblod är en unik filmupplevelse för att den visar att det är på tiden att vi alla lär oss mer om samer. Deras historia är också vår.