Är det verkligen anarki vi vill ha?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag lyssnar till P1 Morgon på radion. Kristdemokraten Alf Svensson diskuterar mordet på Hamasledaren med vänsterpartisten Lars Ohly.
– Att döda en människa är alltid det mest förfärliga som kan ske, men man måste sätta in detta i sitt sammanhang. Schejk Yassin har ju dödat via Hamas hundratusentals civila, allt talar för att han skulle fortsätta med det om han inte hade kommit av daga hur hemskt det än låter, förklarade Alf Svensson.
Förutom det upprörande med lögnen om hundratusentals dödade (en siffra som Lars Ohly fick Alf Svensson att korrigera till ”ett hundratal”) är resonemanget förfärande. För Alf Svensson tycks rättsstatens principer, mänskliga rättigheter eller internationell rätt inte spela någon roll. Nej, en stat ska ha rätt att mörda illasinnade personer. En tydligare plädering för både dödsstraff och internationell anarki går inte att göra.
Vid en genomläsning av tidningskonkurrenternas ledarsidor ser jag visserligen inte detta oförblommerade försvar för Israel, däremot en dragning åt att mordet på Yassin snarare är en praktisk än en principiell fråga. Mordet på Hamasledaren var ”ett allvarligt misstag” skriver Expressen och i Dagens Nyheter skriver Per Ahlin att våldet riskerar att slå tillbaka. ”Vardagen för den vanlige israelen har inte blivit säkrare”, slår Ahlin fast.
Han skriver inte om hur vardagen för den vanliga palestiniern ter sig under decennier av israelisk ockupation, förtryck och förnedring.
”Israel skulle har mycket att vinna på att fånga och döma snarare än att döda dem som ansvarar för terrorismen”, skriver Svenska Dagbladet. Återigen bedöms handlingen utifrån dess effektivitet och huruvida det är bra för Israel eller inte.
För dem som brukar utropa sig som försvarare av liberalismens värden tycks sådant som FN, internationell rätt och mänskliga rättigheter inte vara särskilt centralt. I alla fall inte när det gäller ”krig mot terrorismen”.
Just krigsmetaforen tycks ha blivit en tankefigur som förblindar och leder till ett överslätande av de mest rättsvidriga handlingar såsom ”förebyggande krig”, ockupation och statslett mördande av enskilda. Det är bekymmersamt att det inte finns ett liberalt motstånd mot detta barbari.
Bättre är då att bläddra till DN:s kulturdel och läsa författaren Göran Rosenbergs kommentar.
”Det är... problematiskt med en stat som systematiskt mördar folk oavsett metoden och avsikten. Stater förväntas inte mörda. Stater förväntas inte agera terrorister. Stater förväntas följa lagar, såväl sina egna som världssamfundets”, skriver han.
Rosenberg ser Israels agerande som ett sätt att ”förvandla en lösbar nationell konflikt till ett oförsonligt religiöst krig”. Jag tror tyvärr att Rosenberg har rätt. I våldets logik är det de religiösa extremisterna på båda sidor som får sin näring. Det kan aldrig leda till fred.
Israels ockupation har pågått i snart 40 år. Just nu bygger Sharonregeringen en mur som kraftigt beskär palestinsk mark. Allt sker i strid mot gällande internationella lagar och FN:s resolutioner.
De självrättfärdigas krig mot terrorismen skapar ingen framtid.